Året som gått

2013 har varit ett innehållsrikt år, mycket glädje har det varit, faktiskt mera än sorg. Charlie har visat framtassarna i ringen vilket har varit över förväntan, har haft ett par kullar valpar men har valt att satsa på att visa upp lundehunden istället i olika sammanhang.  För tredje gången erhöll jag Christen Langs vandringspris genom bästa uppfödargrupp på Norska Specialen samt har deltagit med flertalet uppfödargrupper under året och fått bra kritik för dem då det varit oftast 4 olika kombinationer samt både hanar och tikar så vad gäller aveln är jag fortfarande på rätt väg med tanke på rasstandardens storlek vilket gläder mig. Fortfarande är det temperamentet som är A och O för mig, vilket jag anser är viktigare än inavelskoefficienten - även om den också är viktig men mitt motto är att hunden ska också kunna fungera i familjen, inte bara vara vacker och fin och få en massa titlar - det är bara bonus. Mitt mål är att välja att avla på hundar där jag vet vad som ligger bakom till största delen och jag är mycket nöjd och stolt över vad jag har fått fram under årens lopp, som ett bevis på detta blev jag tilldelad ett hedersomnämnande från den Norska Lundehunds Klubben.

Möjligen 1-2 kullar planeras under 2014. De tikar som blivit parade under 2013 har alla lyckats bli dräktiga och ingen har gått tom vilket jag ser som en bedrift. Valparna har varit stora starka och kraftiga även om det bara varit små kullar, samt har jag valt att undvika avel där jag vet att det uppkommer fel i den närmaste släktskapet och vissa individer håller jag mej långt borta från att använda i avel av en eller annan orsak - men främst handlar det om hälsoskäl.
Kennelns 100:e valp är också född vilket blev en ensam valp i en kull med rekordstor födelsevikt på 265 gram vilken fick namnet Mr Big Bang.

Med detta önskar vi alla en riktigt GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR. Nya spännande saker kommer att dyka upp 2014 hos Kennel Eriksro, bara att följa med både webbsida, blogg och facebooksida.

Vinnarutställningar i Helsingfors 2013

I torsdags kom Siv över från Sverige och vi styrde kosan mot den finska huvudstaden Helsingfors. Vi hade turen att bo inte alltför långt borta från Mässcentrum och den stora hundhändelsen. Tre vinnarutställningar på raken.

Fredag 13.12.2013  Helsingfors Vinnare, domare: Annika Ulltveit-Moe
Blev alldeles salig när Charlie (Eriksro Sweet Sugar) fick EXC. och en liten bonus gav hon även CK samt placerade honom som bästa hane med Cert. Detta innebar att han fick två nya titlar: Helsingfors Junior Vinnare 2013 samt Helsingfors Vinnare 2013.
Lilla Mio (Eriksro Bright Boromir) var inte sämre hon och även hon fick två nya titlar: Helsingfors Junior Vinnare 2013 samt Helsingfors Vinnare 2013, men inte bara det, hon slog till med BÄST I RASEN också.
Recknagel Vaaleriharlamov var den som erhöll BIR-veteran samt Helsingfors Veteran Vinnare 2013
Det var inte Idas dag idag och hon fick nöja sig med Exc.1. Men det blev en lång dag, Mio skulle ju naturligtvis in i stora gruppfinalen och glassa sig en liten sväng. Väntan blev lång där jag satt på läktaren och skulle titta på dem och slutligen kom de och de var så fina i stora ringen även om de inte blev placerade så var de för mej nummer 1 ändå :)

Ragnar som nyligen har kommit in till junioråldern och långt ifrån färdig fick Exc.2 och en toppen kritik.
Vi var alldeles trötta och nöjda att få krypa ner under täcket den kvällen.

Lördag 14.12.2013  Nordisk Vinnare 2013, domare: Klaus Strack
Ragnar fick även denna dag Exc.2 och med bra kritik, men inget att hänga läpp för då jag vet att det är en bra hund men behöver tid på sig för att kroppa till sig och utvecklas.
Lundehundarna som för dagen hade domarändring och hamnat sist i bedömning blev det en lång dag för - igen. Även denna dag fick Charlie Exc. CK och blev placerad som BH-3 med Cert och fick titeln Nordisk Junior Vinnare 2013. Denna dag var det Goblin Gredde-Friidu som blev placerad som Exc.1 i juniorklassen och fick placering BT-2 med Cert och Nordisk Junior Vinnare 2013 (bak henne ligger Eriksro Luriga Lucifer)
BIR Nordisk Vinnare 2013 Silversound´s Tsingis-Kaani och BIM Nordisk Vinnare 2013 Acornways Alert Coconut (bak henne finner man Eriksro Amaze Amalthea)
Nordiska Veteran Vinnare 2013 blev BIR-veteran Recknagel Xiangwang samt BIM-veteran Aspheims Bauge.
Anarchos Trikimees gjorde det gott och blev 2:a bästa hane.
Vi kom i alla fall i säng i hyfsad tid denna kväll.

Söndag 15.12.2013  Finsk Vinnare 2013, domare: Guido Schäfer
Denna dag blev jag mäkta förvånad då det visade sig att denna domare kände till lundehund bra, var väldigt noga  och trevlig.  Charlie som stod som enda i juniorklass även idag fick Exc.1 och CK, han tyckte mycket om hans temperament och jag tror att för dagen blev han mäkta imponerad över våra finska hundar hur bra temperament de har. Iom att Charlie fick Excellent fick han också titeln Finsk Junior Vinnare 2013, men fick också CK och 4:a bästa hane med Cert. Vad gäller tikklassen var det tre juniorer och han placerade lilla Mio först så hon fick även denna dag Finsk Junior Vinnare 2013 titel. Att han placerade henne först berodde nog till stor del på att hon har otroligt bra tår och övrig helhet, som grädde på moset blev hon också placerad som BT-2 med Cert (trots att jag själv visade henne), vi hade ju faktiskt hoppats på att Ida skulle få certet men hon blev placerad som 3:e bästa tik med reserv-Cacib och reserv-Cert.
Som BIR med Finsk Vinnare 2013 blev Anarchos Piprane Diva och BIM med Finsk Vinnare 2013 Silversound´s Tsingis-Kaani.
Dagens Finska Veteranvinnare 2013 blev BIR-veteran: Aspheims Bauge och BIM-veteran: Recknagel Xiangwang.

Ragnar tog ett Exc.2 till för dagen och med helt okej kritik.

Utöver detta fick vi toppen-nyheter från Litauen, där har Ulla fått BIR, CERT, CACIB och därmed kan hon även titulera sig Litauisk Champion.

Med oss hem fick vi två extra passagerare, en tik och en hane. Spännande tider följer efter denna intensiva helg.....

 SEJV-13 HeJW-13 HeW-13 NORDJW-13 FIJW-13
Eriksro Sweet Sugar

Svensk Vinnare 2013

Så har då Svensk Vinnare 2013 gått av stapeln i Älvsjömässan. Vi trotsatde stormen Sven och åkte över till svenska sidan redan fredag morgon, hemfärden var mindre rolig, men måste säga att värre oväder har vi rest till och från utställningar i.
Vi var på plats med både Ulla och Charlie, samt var Siv där med Mio och Ida. Måste väl nog säga att vi är helt nöjda med resultatet. På plats träffade vi även Mimmi med Maja som bjöd på fantastiskt goda bullar där smaken ligger kvar än i gommen, tillsammans med den åländska varma glöggen som vi hade med oss var den bara ljuvlig och överträffade egentligen hela utställningen. Tusen tack Mimmi!
I stora drag tyckte jag väldigt mycket om domaren, mycket positiv kritik till alla som man blev glad av, några nackdelar togs inte fram, inte ens om att Charlie kunde ha bättre tår utan kritiken var "tillräckliga tår" fast jag vet mycket väl borde vara mycket bättre, men han har så mycket annat som uppväger dessa små tår som t.ex. ett bra bett, sunda härliga rörelser, bra storlek och för att inte tala om hans mjuka underbara temperament.

Domare: Marianne Holm, Finland
BIR CACIB:  NO SE CH. NOJV-12 SEJV-12  Vingheias Indra => Svensk Vinnare 2013
BT-2 Res-Cacib:  FI SE CH. Recknagel Ulriikemainhoof
BT-3 CERT: NOJV-13 Eriksro Bright Boromir => Svensk Junior Vinnare 2013
BT-4:  SE NO CH. Lundetuvans Idun Rynkerose
EXC.1: Eriksro Sweet Sugar => Svensk Junior Vinnare 2013

Totalt var det anmälda 9 lundehundar och alla fanns på plats, någon BIM-hund utsågs inte utan de enda hanarna som var på plats var Charlie * 2 där bägge fick EXC.1, men då min Charlie gick i juniorklass räckte det med att vinna juniorklassen med EXC. för att få titeln Svensk Vinnare.

Tikar: Juniortiken Scillings Dina EXC.2, Öppen klass bestod av två tikar som fick följande resultat: Moonheims Zackes Carmen  EXC.1 CK Res-Cert samt Moonheims Bamses Mina  EXC.2.

Eriksro Bright Boromir & Vingheias Indra
foto: Siv Kvarnström
Dessa två "tjejer" har gjort det gott i ringen under året,
Grattis Siv och dessa framgångar är du väl värd!

Eriksro Sweet Sugar
(som alltid var han en dröm att ställa, går som en klocka)

Recknagel Ulriikemainhoof
Inte ställd så jättemycket men vi kommer igen,
nästa helg bär det iväg till Litauen tillsammans med Jenny.

Arcticridge Talk To The Paw

En stolt fader till Sivs flickor som båda knep hem
vinnartitlar på Stora Stockholm 7.12.2013.

Domaren Marianne Holmli med Siv Kvarnström
BIR CACIB SVENSK VINNARE 2013
SE NO CH. NOJV-12 SEJV-12 SEV-13
Vingheias Indra
(Arcticridge Talk To The Paw * Vingheias Silje)

Nu väntar vi med spänning på årets sista resa dit färden går till Helsingfors och vinnarutställningar i dagarna tre. Med mig har jag endast Charlie och Ragnar. Tyvärr krockar dessa raser rejält men  Ragnar får en egen privat proffshandler istället som hämtar honom redan fredag morgon.

NOJV-13 Eriksro Bright Boromir

foto: Siv Kvarnström

Mio fick sin första titel på Norska Vinnar utställningen senaste helgen, hon följde storasyster Idas fotspår och tog hem Norska Junior Vinnar titeln. Vann juniorklassen med Excellent och CK men sen blev det lite svårt att hänga med de stora flickorna som redan var champions. Men inte illa att komma hem med en titel i bagaget.
Vi är otroligt stolta över lilla "Mio" som trots sin ringa ålder har visat framtassarna i ringen, nu väntar vi bara på nästa resultat för henne - spännande spännande.
I övrigt på Norsk Vinnarutställning placerade sig Ira (Vingheias Irmelin) som BT-2 CERT Res-CACIB och  Ida (SE CH NOJV-12 Vingheias Indra) som BT-3.
Mio, Ira & Ida har alla Bobs som pappa och det är roligt att se ett oskrivet kapitel bli ett skrivet kapitel som lämnar tassavtryck efter sig och fina sådana.
Även Eriksro Mirakel-Ladyn gjorde det gott på samma utställning, Exc.2 CK i veteranklassen.

Eriksro Perdita 8.8.2001–25.10.2013

Lilla “Tekla” har nu somnat in i en aktningsvärd ålder av 12 år. Tekla hade ett fantastiskt liv och en härlig familj som tog gott hand om henne. Jag minns ännu idag med värme i hjärtat när dottern kontaktade mej gällande valp, i vanlig ordning bad jag att få prata med föräldrarna och de var helt med på det hela så Tekla fick flytta till Åbo.
Tekla var i ung ålder sjuk med låga albumin och proteinvärden men detta korrigerades upp och sist jag såg henne var hon i strålande skick.
Nu har Tekla kommit till sin husse Heikki och de är tillsammans igen på de evigt gröna ängarna.
Tack till hela familjen Pasila för att ni skött och tagit väl hand om Tekla.

Ryssar på besök hos kenneln

Helgen har gått i flygande fläng, bestämt blev att två ryska vinthundar skulle komma på besök igen, Flisan & Mymlan behövde en övernattning och naturligtvis ställer man upp för goda vänner. Allt har gått toppenbra och de kände igen mej och hundarna.

Det har varit full rulle hela dagen men nu har vi ett steg färdigt i nästa riktning för godkännande, snart snart blir mitt specialrum färdigt förhoppningsvis. Men vi har ju hela vintern på oss att fixa och dona så snart har vi våren här igen.

Eriksro Modiga Herkules

Jaa och så kom dagen när Herkules flyttade hemifrån, han har varit här länge men nu fick Jenny & Robin större lägenhet som de flyttade in till och kunde lättare ta honom med sig. De har ju allihopa bott hemma hos oss så det har varit full rulle, nu blev det helt plötsligt tomt och tyst.

Eriksro Prince Caspian & Eriksro Prince Edmund blev chippade i måndags, i onsdags betalade jag registreringen och idag fredag låg de i postlådan. 7 veckor har de hunnit bli de små och en vecka till så fyttar de.
Casper flyttar till Jomala och kommer att bo med Herkules, men Torsten tar sig ännu längre bort och hamnar i Göteborg i goda händer.

Ute har det blivit höst, det är mörkt, regnigt och blåsigt – inne sprakar en värmande brasa i öppna spisen vilket både två- och fyrbenta njuter av.

Nu sänker sig tystnade och lugnet över kennel Eriksro för vintern, fart blir det igen till våren då vi planerar åtminstone två kullar smått igen.

Positiv feedback

Känns helt super när man dagligen blir kontaktad av lundehundmänniskor med frågor, är så otroligt glad att jag kan hjälpa dem, hoppas bara de har nytta av mina tankar och råd.
Positiv feedback är det bästa man kan få av ärliga människor som står för vad deras tankegång är.  Det är fantastiskt roligt att diskutera avel med både gamla och nya uppfödare för jag lär alltid mej något nytt från dem genom att bolla tankar och funderingar. Gammal kunskap ska man inte förkasta och nytt tankesätt ska man heller inte förkasta.

Måste säga att sedan 2006 är det mycket som har hänt och jag har lärt mej att säga NEJ och inte bli varken överkörd eller utnyttjad längre – till mångas förtret.
Jag säger inte mycket men när folk höjer sig själv till skyarna och menar att de inte har något fel säger jag oftast ifrån och det här kan en del inte ta utan blir fruktansvärt hysteriska och kommer med den ena anklagelsen efter den andra, samt det ena påståendet efter det andra. Ibland hoppas jag bara att såna människor borde få gå igenom samma som jag har gjort och se om de skulle klara samma eldprov.

Idag är jag lyckligt omgift med världens bästa man som jag älskar över allt annat och han går (tro det eller ej) före hundarna i mångt och mycket. Hundarna har fallit ner till 2:a plats och mitt liv har ordnat upp sig till det bästa. Dvs från att ha varit en spillra mår jag idag strålande och det finns ett fåtal personer jag kan tacka för det – ingen nämnd och ingen glömd, detta TROTS att det fanns vissa som verkligen ville försöka sänka mej – men misslyckades, dessa “vissa” har ännu inte gett upp utan de fortsätter ideligen, om inte genom att kontakta mej så genom att kontakta t.ex. mina valpköpare, fodervärdar etc.. etc…. Lundehundvärlden vänlig och trevlig – joo de flesta, men så finns det vissa jag inte längre släpper inpå livet.

SE CH. Recknagel Ulriikemainhoof

Härligt, då har “Ullas” Svenska Championtitel blivit godkänd, nu är det mer planer för den damen men om det går som planerat återstår att se, kanske det blir en ekonomisk smäll, kanske inte – den som lever får se.

Ett annat beslut är också taget tillsammans med min fodervärd för Nadya, pga privata skäl kommer Nadya att flytta till oss på Åland igen, hon är hjärtligt välkommen och kommer hem i December, tills dess kommer hon att bo hos våra goda vänner.

Finsk mentaltest

Idag har jag då äntligen stillat min nyfikenhet på vad mentaltest är. Ulla och Sandy var anmälda, två helt olika individer i min tolkning av dem Ulla mycket mjukare än Sandy vilket jag också fick bekräftat, bägge två utan några som helst aggressioner vilket jag också fick bekräftat av domare som är utbildade inom detta område.
I stora drag är min uppfattning om mentaltest ett sätt att verkligen testa en hunds gränser på rädsla, osäkerhet, aggressivitet osv... vi hade två väldigt skickliga domare som avbröt om de tyckte att hunden inte pallade trycket. Vissa raser måste ha detta test godkänt för att kunna söka ut championat.

Moment 1.
Kampande - äh skit ner dig sa bägge två och menade att sånt skit stoppar man inte i munnen och drar det är över deras värdighet. Sandy visade lite mera aktivitet än Ulla, men ingen av dem tog varken pinnen eller "snörstupen" i mun för att visa lite dragkamp. Mina lunnisar nedvärderar sig inte så lågt nämligen och åsikten var nog att ha du dragkampen med domaren själv så länge det inte är någon gammal död rutten råtta o.d. som man kan slita sönder.


Moment 2.
En figur kommer ut från en kälke i skogen, dvs där ser man hur modig hunden är om den reagerar på den eller inte och vad det blir för reaktion. Samt om den har några kvarstående agg mot figuren när man sedan passerar.
Skillnaden mellan Ulla och Sandy här var att Sandy reagerade på den och började skälla, Ulla bara tittade, bägge gick nog fram till den men behövde lite hjälp och stöd från mej innan de kollade upp den, när man strax efter gick förbi så tog de båda två det säkra före det osäkra och tog en extra omväg runt den, inte så att de gick mellan mej och figuren utan på andra sidan så långt kopplet räckte.


Moment 3.
Försvar, när domaren kom hotande med en käpp så var det bäst att ta skydd bakom mej, dvs det är bättre att jag tar smällen så de lever efter mottot: "bättre fly än illa fäkta". Efter att domaren hotat kastar han käppen och går och kontrollerar upp tillgängligheten gällande hunden. Samt tar hunden och så får man strax efter kalla in hunden. Ulla gjorde sig ingen brådska vad gäller inkallning medans Sandy kom på stört innan jag ens hade hunnit kalla in henne.


Moment 4.
Hur tackla en nyligen skrämselattack - dvs först gick man mot en liggande halare som helt plötsligt flög upp, där vänder man tvärt och går tillbaka så hunden inte riktigt hänger med vad som hände, bägge reagerade men det var inte något speciellt läskigt och var väl inte så särdeles stirriga för det.

Moment 5.
Efter halaren skall man gå förbi den vilket i mitt tycke gick rätt bra med bägge två, när man passerat den går man förbi ett ställe där någon strax efter man går förbi släpper ner en skramlande tunna som hunden ändå skall våga sig fram till, Ulla kollade lättare upp den läskiga tunnan än Sandy som tyckte att den var skitläskig eftersom jag själv satte handen tokigt så hon satte frambenen upp på den och så rullade den iväg skramlande igen.

Moment 6.
Lämnar hunden hos ena domaren och själv fick jag gå in till ett mörkt rum och gömma mig, det var grejer och saker ivägen samt en prasslande presenning. När jag var på plats färdigt kom de in med hunden och den skulle leta upp mej. Ulla fick jag kalla på två gånger men Sandy hittade själv med lite hjälp av domaren. Sandy var mycket ivrigare än Ulla att komma in och leta upp mej.


Moment 7.
Direkt efter mörka rummet kopplas hunden fast, själv lämnar man hunden och går bakom en knut eller något så hunden inte ser dig. Eftersom man själv inte ser vad som händer så var detta moment värst för mej - mina små gullhönor, skulle de bli skadade nu???
Här testar ena domaren hundens försvar, rädsla eller vad man ska säga genom att med en piska komma och hota hunden, men läser av hunden om de ser att det blir för tufft för dem, kastar piskan och går fram och gosar med hunden. Ulla är den som helt litar på att ingen vill henne något ont och gav ingen reaktion på hotet till en början, Sandy reagerade mycket snabbare så för henne blev det inte lika mycket hot.

Moment 8
Sista momentet är således skott, varken Ulla eller Sandy fick bedömningen ovan vad gäller skott - vilket de också är, men de är inte hysteriskt rädda utan de tacklar skott riktigt bra, de rycker till när skotten kommer (ett skott under gång och ett skott i stillastående) men det är liksom inget mer med det.

Summa summarum vad gäller min egen tanke om detta test, hunden blir pressad med först lätt tryck som sedan övergår till tuffare. Jag är otroligt nöjd över att bägge tjejerna fixade alla moment utan att få något större trauma eller något större obehag för både domare och övrig publik. Tycker båda två skötte sig riktigt bra och det gick enligt förväntningar. Ingen av dem är hårda utan bägge är mjuka tjejer vilket jag också vet. Sandy är lite tuffare mentalt än Ulla vilket också detta test visade. Men allting beror på i mitt tycke hur de tacklade de olika situationerna. I princip är jag glad att de inte visar någon som helst aggression eller försvar samt är de ändå nyfikna och kan tackla det otäcka som dök upp på ett eller annat sätt.

Om lundehunden står så här i deras rasbeskrivning:
Egenskaper / Mentalitet
Rasen har ett alert och vaksamt temperament. Den har lätt till skall och besitter en del självständighet och är därför inte alltid lätt att motivera till exempelvis lydnadsträning. Nya miljöer och människor tvekar den inte att bekanta sig med.

Till dags dato är det ett tiotal lundehundar som är mentaltestade i Finland

Filmsnuttarna:
Ulla kampar
Ulla och farliga spöket
Ulla, halaren och tunnan
Ulla och den hotfulla mannen
Sandy del 1 / mentaltest 
Sandy del 2 / mentaltest 
Sandy del 3 / mentaltest 

Själv tycker jag att Ulla är totalt cool och bryr sig blanka skit i vad som händer och sker, Sandy reagerar lite mer men båda flickorna är lugna under de olika momenten och det är ju vad jag tycker är värt höga poäng för att vara lundehund :)

Vilken helg!!!

Har absolut haft trevligaste helgen på mycket länge. En tur upp till Sundsvall och sammanstråla med goda vänner, finns inget trevligare. Som bonus på moset var det goda resultat och vi är mer än nöjda.
På väg upp sammanstrålade jag med Siv Kvarnström, kennel Boromir i Gävle och vi åkte tillsammans med tio hundar totalt upp mot Sundsvall och destination Fläsians camping. En helt vacker plats med sjöutsikt. Lite renoveringsprojekt pågick men det var inte problem.

Lördag SSUK-utställning, domare Esa Ruotsalainen
TIKAR
BIR-valp  Eriksro Charmiga Betty (Arcticridge Talk To The Paw * Eriksro Mysiga Lilla My)
BIR CERT SE.CH Vingheias Indra (Arcticridge Talk To The Paw * Vingheias Silje)
BT-2 Lyrypas Topsy (Lyrypas Buster * Eriksro Magiska Moxy)
BT-3 Eriksro Stojiga Sandy
BT-4 res-Cert Linesvikens Driva
junkl.
EXC.1 Eriksro Bright Boromir (Arcticridge Talk To The Paw * Eriksro Stojiga Sandy)
VG.2 Mad As A Hatter Of Vorkosmia
Unghkl.
EXC.2 Linesvikens Bera
Ökl.tikar
EXC.2 Vingheias Villemo Sagadatter (Eriksro Trevliga Liam * Vingheias Saga)
EXC.3 Reveenka av Vinterskogen (Eriksro Trevliga Liam * Edda Mikkelsdatter av Vinterskogen)
EXC.4 Vingheias Irmelin (Arcticridge Talk To The Paw * Vingheias Silje)
Chkl.
EXC.3 CK Vingheias Saga
EXC.4 Eriksro Mysiga Lilla My (Eriksro Trevliga Luke * Vingheias Silje)
Veteranklass
EXC.1 CK BIM-veteran Eriksro Magiska Moxy
EXC.2 Eriksro Mirakel-Ladyn
VG.3 Lundekloens Vinga
 HANAR
BIM  Heike av Vinterskogen
BH-2 BIR-veteran BIS-3 veteran  Lyrypas Buster
BH-3 CERT Eriksro Sweet Sugar
EXC.2 Morgil´s Apollo Scott

BIR-uppf. kennel Vingheia
2.a HP Kennel Eriksro

En jättetrevlig tillställing med Ida och stjärnglans i pälsen så hon bara strålade fram. Domaren var trevlig och kunnig på rasen och plockade verkligen fram de bästa individerna. Att lilla Charlie föll Mr Ruotsalainen i god jord blev jag lite förvånad över så CERT var ju bara en stor bonus, jag vet ju hans svagheter och han är ingen CK-hund, men det är domaren som bestämmer ;)

Söndagens resultat varierade på SKK-utställningen för domaren Göran Arvidsson där vi inte riktigt förstod vad han var ute efter så det blev en lite ojämn bedömning men vem bryr sig. Han var trevlig med hundarna och det är A och O, humoristisk och skojfrisk, trots allt betalade man ju för hans åsikt och ingen annans :) Även denna dag var trevlig och vi är väldigt nöjda med resultatet. Bra och förklarande kritiker varför han tyckte si och så - sånt gillar jag :)

Ingen valpklass på denna utställning.

BIR CACIB  Vingheias Indra
BT-2 res-Cacib Lyrypas Topsy
BT-3 Vingheias Saga
BT-4 Eriksro Stojiga Sandy
junkl.
EXC.1 Mad As A Hatter Of Vorkosmia
EXC.2 Eriksro Bright Boromir
EXC.3 Scillings Dina
ungh.kl
EXC.1 CK CERT Linesvikens Bera
EXC.2 Linesvikens Driva
ökl
EXC.1 CK res-Cert  Acornways Alert Coconut (Aspheims Bauge * Eriksro Amaze Amalthea)
EXC.2 CK Vingheias Villemo Sagadatter
VG.3 Kung Sunes Skrållan
VG.4 Vingheias Irmelin
chkl
EXC.4  Eriksro Mysiga Lilla My
veterankl.
EXC.1 BIR-veteran  Eriksro Magiska Moxy
HANAR
BIM CERT CACIB Silversound´s Tsingis-Kaani
junkl.
VG.1 Morgils Apollo Scott
VG.2 Eriksro Sweet Sugar
vet.kl
VG.1 Lyrypas Buster


BIR-uppf. kennel Vingheia
2.a HP Kennel Eriksro

Helgens höjdpunkt var lördag kväll och gemensam middag hemma hos Gry Wenche Ormset, i vanlig ordning hade hon fixat en underbar middag som smakade ljuvligt för hungriga magar. Att åter igen få sitta tillsammans med goda vänner var bara tio-i-topp för det är inte ofta det händer. Tack alla för allt och vi ses igen.
Massor med grattisar till GunnTove Ormset och hennes Vingheia-gäng som drog storslam denna helg, det var ni väl värda och det är en lycka att kunna se hennes avelsarbete.

 

Eriksro Charmiga Betty

När vi var till valputställning i Tavastehus fick alla BIR-valparna gå till en fotograf och bli fotade. Han var helt suverän på att fota valpar och hade enormt tålamod. Medans jag stod i kön med Ragnar o Betty för att vänta på vår tur tittade jag på när han fotade 4 shar-pei valpar. Inte det lättaste precis men de lyckades riktigt bra, skulle vara roligt att se de bilderna. Denna bild på Betty damp ner i mailboxen åt mej så nu väntar jag bara på att bilden på Ragnar också ska komma, tar väl nog ett tag ännu då Betty är grupp 5 och Ragnar grupp 9.

Måste nog säga att denna bild på Betty är riktigt bra, trots att den visar bra hennes svagheter, men är det bara det som är hennes svaghet är hon en riktig pang-brutta. Det är riktigt roligt att ta med henne på våra resor och hon har kommit väl in i flocken när hon kommer på besök.

Eriksro Modiga Akilles

Över FB fick jag en hälsning från Eriksro Modiga Akilles som numera kallas Aimo, han hälsar att han har det bra hemma hos Jaana och att de andra pojkarna är snälla, sen har han blivit boss över tv-fjärrkontrollen så det är han som styr zappandet :)

Sweet kullen 1 år

Idag är det ett år sedan Sweet-kullen föddes som bestod av 3 härliga killar:
Eriksro Sweet Island (Åland) som flyttade till Värnamo (Kennel Hammarhöjden)
Eriksro Sweet Surrender (Hasse) som flyttade till Göteborg (Anna Saltzman)
Eriksro Sweet Sugar (Charlie) som stannade kvar i kenneln.

För inte så länge sedan fick jag det tråkiga budskapet att Hasse inte finns kvar hos oss, han hade råkat ut för en trafikolycka och dött omgående. Det är så fruktansvärt när sådant händer, det finns inte ord och en mer ansvarsfull person än Anna finns nog inte. Hon hade honom endast lös på sådana ställen där det inte var trafik, Hasse var hennes allt. Att inte kunna vara där hos sin valpköpare när sånt händer och krama om pga avstånd känns tungt.

För ett år sedan blev också Saxo sämre så det känns på sätt och vis lite extra tungt idag, och när det väl kommer till slutet av december hoppas jag kunna få åka hemifrån och bara glömma hemskheterna och det fasansfulla beslutet jag var tvungen att ta. Jag är glad som trots allt har Charlie kvar för han är sin pappa upp i dagen på många sätt även om han aldrig kommer att lyckas på samma sätt i showringen pga sina alldeles för korta tår, men allt annat är bara pappa-Saxo.

Eriksro Bright Moon

Renata har varit på utställning med Cheveyo och Meena. Måste erkänna att bilden har jag lånat från hennes fb-status för jag vill gärna visa en grupp-placerad snygg lundehund som visar sig bra.
Är också otroligt glad över att Renata hade Meena med sig och kunde få henne visad för Christen Lang, den som absolut bäst känner till lundehund och som jag rekommenderar alla att få sina lundehundar bedömda av - om inte man får bästa resultat så får man ett bra och kunnig kritik på sitt avelsarbete i alla fall så vet man lite om man är på rätt väg.

Citat from Renata:
International dog show Wroclaw Sept. 29, 2013, judging Christen Lang, Norway
C´Cheveyo Lonewolf - CAC, CACIB, BOB, BIG4
Eriksro Bright Moon - CAJC, BOJ
we were very pleased to be judged by Christen Lang and I thank him for so nice words about my dogs

Även på Åland har det varit utställning, inte så lysande resultat men ett Excellent får man vara glad för att Lilli fick. Jag var i valet och kvalet om jag skulle anmäla eller inte så det blev att jag anmälde henne i sista stund. BIR CERT CACIB samt FI CH. blev den snygga tiken Acornways Alert Coconut och bak henne finner man mina egna uppfödda och importerade hundar så det känns fint att se hur avelsarbetet gått vidare där. BIM CACIB blev vår snygga lånehund Jens som också nu har återvänt hem till stolta matte Monika Ölen-Krüger på kennel Hammarhöjden med diverse priser i en väska efter showturnén i Finland.

Skräckscenario

I tisdags tog jag alla hundar med mig ut i skogen på en tur, en tur som jag sent kommer att glömma har det visat sig. I vår skog som jag har ansett som harmlös och helt utan fara för hundarna under alla dessa år som jag haft hund har jag alltid gått i skog och mark med hundarna och haft dem lösa så de har fått vara lyckliga fria hundar.
En tur på 1,5-2 timmar i vanlig ordning och hundarna var alldeles nöjda när vi kom hem. Onsdag morgon vaknade jag av att Fiona hade diarré, nåväl inte så större fara med det så hon fick vara inne och jag åkte på jobb som vanligt efter att jag rastat dem.

När jag kom hem efter jobb fick jag en smärre chock - rummet där jag lämnat Fiona var det blodig diarré utöver hela golvet, hunden var som en trasa och steg visserligen upp.
Hon var alldeles uttorkad och nerblodad och det första jag gjorde var att tvätta av henne det värsta snabbt och ge henne vätska men hon spydde upp den. Samtal till jourveterinär som jag tack och lov fick tag i på en gång och kunde åka iväg till kliniken, det var på håret  för in bar jag en hund som i princip tappat medvetandet och nog var på väg "till andra sidan". Mycket hopp fanns det inte men han satte snabbt henne på dropp för hon andades och hjärtat slog ännu på henne om än väldigt väldigt svagt och en temp på 35,2 som bara gick neråt. Efter ett par timmar och en liter vätska hade hon piggnat i men hon var fortfarande nedkyld och tempen hade nu stannat på 34,7 grader.
Hon fick både antibiotika och B12 injektion under tiden hon låg där. När tillståndet var bättre fick vi åka hem och kunde fortsätta koppla på dropp ännu en halv liter till. Där kunde jag bädda ner henne varmt på ett helt annat sätt än på kliniken, vi satte eld i spisen så det även skulle värma på så sätt. När droppflaskan var slut bäddade jag ner henne i vår säng. Fortfarande så rann både kiss och avföring ur henne, det fanns inget som höll emot det, men jag måste sova och hunden måste få känna sig trygg så det var bara att bädda så det även skyddade sängen.
Men vätska fick man iaf i henne och hon slickade själv från sprutan, någon mat ville hon ännu inte ha.

Torsdag morgon var hon ännu trött och hängig men Jenny stannade hemma och såg efter henne, även ännu rann allt rakt igenom henne.
Som lovat ringde jag veterinären och berättade om hennes tillstånd som tyckte jag skulle åka till den andra veterinärkliniken - vilket jag faktiskt vägrade göra och det med tanke på att jag känner hunden bättre och hon var ändå i det tillståndet att hon skulle inte dit. Skulle hennes tillstånd försämrats avsevärt skulle jag kört henne dit, men i det skick hon ändå var så ansåg jag att hon hade det bättre hemma och skulle hon bli sämre ville jag att hon skulle somna in hemma i hemmets lugna vrå, inte på något kallt undersökningsbord och med främmande människor runt om henne som hon inte kände. Fiona är nämligen världens bästa hemmahund men väldigt reserverad för främmande människor och främmande platser så varför orsaka mer stress än nödvändigt som kunde resultera i att utveckla IL????

Sagt och gjort Fiona stannade hemma nerbäddad ordentligt på soffan med värmefilten och dropp kunde kopplas på. Droppet var bara på en liten stund innan Jenny kopplade bort det och tog ut henne. Ännu gjorde hon inte ifrån sig ute och vem bryr sig om en sjuk hund gör inne??? Fördelen med detta är att man bättre kunde se att blodet i diarrén hade avtagit. Och avföringen hade blivit färgad av koltabletten hon fick kvällen innan. Själv åkte jag på jobb och fick uppdaterade rapporter väldigt ofta av Jenny vilket kändes tryggt, hon är absolut den bästa sjukvårdaren man kan tänka sig. Trots allt är hon uppvuxen med lundehund och har vanan inne med hundar med diarré, uppkastningar och städning efter dem om något har hänt.
Under dagen drack hon själv vatten blandat med rehydration support - ett av de viktigaste saker man bör ha hemma och jag har alltid sånt hemma för man vet aldrig när man behöver det, det kan vara till tikar som valpar, svaga tikar, hundar med dålig aptit osv... osv...

När jag kom hem efter jobbet var hon lite piggare och till och med begärde sig ut för att göra behov, Avföringen var ännu som vatten, men bara det att hon kunde hålla sig och begärde sig ut var ett steg framåt. Under kvällen var hon fortfarande nerbäddad på soffan och hade kommit så långt att hon kunde hoppa ner själv och svansen viftade. Lite mat fick hon också ner och hon verkade vara hungrig. Även denna kväll blev det att hon blev nerbäddad i vår säng.

Fredag morgon vaknade man till en ännu lite piggare hund som hade hållit sig hela natten och nu äntligen blev man slickad på fingrarna igen, den glädje man fick kan inte förklaras i ord och man ser en lite ljusning i alltihopa. Ett litet morgonmål orkade hon med innan jag åkte till jobb. Vad som hänt - det vet vi fortfarande inte och kommer aldrig att få veta, troligtvis något som var giftigt i skogen, kanske en giftig svamp, en självdöd mus o.d.

FI SE CH. Recknagel Ulriikemainhoof

En tur till finska specialen med en hel drös hundar resulterade i att lilla Ulla blev bästa tik bland många fina tikar och fick sitt sista Cert för meriterande av FI SE CH. Ansökan är inlämnad för hennes del och bara den blir godkänd skall även den svenska titeln lämnas in ansökan för. Så i princip har jag alla mina hemma-hundar meriterade, nu är det bara lite ögonlysning och patellakoll som väntar så är det också gjort. Det var riktigt skoj att åka till den finska specialen vilken man inte deltagit i på ett par år. Vädret var kanske inte det bästa så jag avstod att fota och i ärlighetens namn skulle jag inte heller ha hunnit då jag hade en hund i nästan varje klass som skulle visas. Till stor hjälp så hade jag Marie Lindroos med mig - tusen tack för all hjälp!!!!
Resultaten blev följande för domare Tuula Savolainen:

HANAR Eriksro Sweet Sugar JUN EXC1, CK, VA-CERT
Unique Treasure Babar ÖKL EXC1, CK, BH-3, CERT
Anarchos Trikimees CHKL EXC1, CK, BH-1, BIR
Eriksro Ivriga Ivar CHKL EXC, CK
Jens CHKL EXC4, CK
Mjøskastellets Ask CHKL EXC3, CK, BH-4
Recknagel Sepastianlööp CHKL EXC
Recknagel Usäinpolt CHKL EXC2, CK, BH-2, LABBEPOKALEN
Silversound's Tsingis-Kaani CHKL EXC
Unique Treasure Berlioz CHKL EXC
Naavan Alpi VET EXC1, CK, BIM-VET
Recknagel Vaakeruharlaamov VET EXC2, CK

TIKAR
Eriksro Charmiga Betty VALPKL1, HP, BIR-VALP
Eriksro Bright Star JUN EXC1
Anarchos Fliti ÖKL VG2
Recknagel Ulriikemainhoof ÖKL EXC1, CK, BT-1, CERT -> FI CH, BIM
Eriksro Mysiga Lilla My CHKL EXC3, CK
Anarchos Flikflatik CHKL EXC1, CK, BT-2
Anarchos Kaffetrati CHKL EXC2, CK, BT-3
Anarchos Queen Of Hearts CHKL EXC4, CK
Eriksro Stojiga Sandy CHKL VG
Recknagel RaiCKsmetaanina CHKL EXC
Avoin Ixia Iloinen VET VG4
Goblin Doris Day VET EXC1, CK, BT-4, BIR-VETERAN
Recknagel Xiangwang VET EXC2, CK
Silversound's Jalo-Kivi CHKL EXC3

UPPFÖDARGRUPP Eriksro UPPF.1, HP, BIR-UPPFÖDARE
(Eriksro Ivriga Ivar, Eriksro Sweet Sugar, Eriksro Mysiga Lilla My, Eriksro Bright Star => 4 kombinationer)
Recknagel UPPF.2, HP

Bilderna tagna av Suvi Torvi - tack för dem!

Är otroligt nöjd över alla resultat på mina egna eller mina uppfödda hundar. En kunnig domare som var helt ljuvlig med hundarna. Lilla Lilli gjorde det gott för första gången i championklass på finska sidan och placerade sig som 3:a i championklassen med CK. Lilla Betty som var på sin första resa gjorde det gott och i princip helt världsvan äntrade hon ringen bägge dagarna. Söndagen roade jag mej på att vara på valpuställning i Tavastehus där både Betty och Ragnar blev BIR-valp i sina raser. Vad kan man säga, efter en intensiv helg med ca 1200 körda kilometrar kändes det bra att komma hem med resultat som man var nöjd med. Att se att specialens cert gick till en avkomma efter mina egna uppfödda hundar kändes bra att se. Vad som gjorde att hon valde min uppfödargrupp istället för Merjas vet jag inte för personligen tyckte jag att hon hade jämnare hundar även om mina kanske var modell mindre i storlek.

Valpfödsel o tur till Sverige

Senaste dygnet har varit rätt händelserikt kan man säga – inte bara på ett sätt utan på flera olika sätt.
En fjärde inhysning kom inatt över till Åland och så har vi lite plan B om det behövs. Min man var gullig och mötte upp min kompis som tog den med sig från Finland – måste verkligen säga att det är härligt med samarbete och när man kan ställa upp och frakta hund utan gnäll om si och så ska det inte göras när man luskar fram redigast smidigaste sätt – underbart med sådana människor som är flexibla och villiga att ge en hjälpande hand. Så när han kom hem med den satte mitt eget hundalarm igång (tack och lov att vi inte har grannar på nära håll).

Så fick man sova ett par timmar till innan det var dax för nästa ståhej – dvs tiken beslöt att valpa mitt under småtimmarna, det gick bra och hon var lugn och beslöt att valpa där jag hade beslutat att det skulle ske – jätteduktig tik så det blir lite en historisk kull, tikens sista och hanens första kull.

När valpningen var klart var klockan redan 5 och en timme kvar tills det var dax att stiga upp och göra iordning resten av hundflocken som skulle stanna hemma under dagen. Alla utom tre stannade hemma – Sandy, Ulla & Charlie åkte in i bilen efter mat och rastning. På väg till båten plockade vi upp Sanna & Lilli, så iväg ner till Eckerö för att stuffa iväg med Eckerö linjen över till Grisslehamn och köra till Gimo. Vi hade fått en bra tid i ringen så man hann riktigt bra åka med morgonbåten för att hinna.

Väl på plats vid parkeringen strålade vi samman med Siv K. (kennel Boromir) och hennes “bodyguards” Ida, Mio, Morris och Siri så vi hjälptes åt att dra packningen. Tältet behövde inte sättas upp för solen beslöt att vara framme. Väl vid ingången till utställningen dyker Anna upp – underbara Anna – och undrar om jag inte kan ställa Frode, naturligtvis hjälper jag Åsa med hennes härliga Frode.
Vid ringen mötte vi Mimmi E. (kennel Delsbostintan) med hennes söta Maja.

Plötsligt dyker en fotograf upp som visar sig vara Åsa Lindholm, hon tar fantastiska bilder som har fabulerat i SKK, olika hundböcker samt framsidan till den svenska jubileumsboken, och ville fota lundehundar. Plockade först fram Sandy men hon var inte helt med på noterna så då valde vi att plocka fram Ulla istället så det ska bli spännande att se om det blir några bra bilder.

Helt plötsligt var det då dax för lundehundarna att äntra ringen, en hård men rättvis domare som faktiskt dömde som jag själv skulle ha dömt och inte bara för att det gick bra, men han gick enligt en enhetlig linje och gick efter det norska raskompendiet. Av 10 hundar (3 hanar och 7 tikar) var det endast tre som fick CK, det blev bara BIR idag och ingen BIM. Men all heder åt domaren som även tog hänsyn till hur hunden visade sig i ringen för dagen. I detta fall misstänker jag att en av tikarna skulle ha blivit bättre placerad OM denne skulle gått i ringen och inte satt sig på rumpan – typiskt lundehund säger många, men det här går att träna bort och tyvärr är detta något som en hund faller på i alla raser. Jag har samma problem med Ragnar och vi har full ringträning för tillfället bara för att han ska gå ordentligt och visa upp sig fint i ringen.

Resultaten blev följande:
15.9.2013  Gimo, domare: Martin Johansson
Eriksro Sweet Sugar JUN EXC.1
Moonheim Zackes Castor UKL EXC.1
Little Pimillys Cvaser ÖKL VG.1
Scillings Dina JUN.EXC.1
Eriksro Bright Boromir JUN.EXC.2
Moonheim Mette ÖKL EXC.1 CK BT-3 CERT
Recknagel Ulriikemainhoof ÖKL.EXC.2
Vingheias Indra ÖKL EXC.3
Eriksro Mysiga Lilla My CHKL EXC.1 CK BT-1 BIR CACIB
Eriksro Stojiga Sandy CHKL EXC.2 CK BT-2 Res-Cacib
Kennel Eriksro BIR-uppfödare

Även om jag inte fick CK på alla mina egna och mina uppfödda hundar så är jag otroligt nöjd med dagens resultat. Charlie vet jag att faller på att han har dåliga tår och behöver kroppa till sig, men för tillfället kommer han och Sandy med endast för att kunna visa upp uppfödargrupp. Funderade nog ett tag på att lämna Ulla hemma då hon tyvärr blivit alldeles för rund efter sista dräktigheten men så mår hon bra också.

Ett stort plus med dagen var att vi hann med dagbåten hem och kom hem i vettig tid istället för mitt i natten.
Och det jag däremot inte förstår vad gäller dagen – det är hur jag kunde glömma minneskortet till kameran hemma, men Siv var inte bättre hon och hade glömt kameran på så hennes batteri var slut, men batteri hade jag och extra så hennes minneskort i min kamera, kameran i näven på Anna och sen var vi fit for fight igen

FI SE UCH NORDJV-11 Eriksro Mysiga Lilla My

Underbara underbara Finska Kennelklubben vad de är fantastiskt snabba.
Tidigare i veckan skickade jag in ansökan om FI UCH titeln över “Omakoira”, tog inte länge förräns jag kunde skriva ut en championatbekräftelse därifrån, dvs i går kväll gjorde jag det och skickade iväg ansökan om SE UCH samt bevis på att hon då är Finsk Champion. Nu för en liten stund sedan hittade jag i mailboxen bekräftelse på hennes Svenska Championat så nu har hon två nya titlar och kan med gott samvete flytta från öppen klass till champion klass på söndag i Gimo.

Lilla Lill-Skruttan Lilli, helt plötsligt trots att hon blivit diskad pga en baktå som räknades som anatomiskt stort fel så att hunden lider – tänkte nästan plocka bort henne ur avel pga den bedömningen för jag vill inte avla vidare på något så att en hund lider av ett fel. Men en diskussion med det norska avelsrådet som känner väl till rasen och jag förklarade mitt dilemma med denna tik redan helgen efter på Väröy och de menade att denna domare visste inte vad denne snackade om och det var bara tull. Kan även tillägga att “Lilli” fick två valpar som är mycket lovande enligt min eget tycke och en av dem beslöt jag att hålla själv och placera ut på foder för vidare avel.

Om man följer länken kommer man direkt till en bild på Lilli och tån på högra baktassen är orsaken till att hon blev diskvaliserad

FI SE UCH NORDJV-11 Eriksro Mysiga Lilla My

Recycling inoff. arr: Agility.ax

Årets inofficiella utställning med arrangerande klubb Agility.ax gick av stapeln idag. Som vanligt var det jättetrevligt, trevliga människor, goda vänner och dessutom strålande väder – kanske lite för varmt för min del men man behövde inte frysa.

Dagen till ära hade jag fått låna Eriksro Charmiga Betty som betedde sig som vilken van utställningshund som helst och tog hem BIR-valp och valdes ut bland de 7 bästa. En massa valpar har kommit till Åland och det märktes idag för det bara vimlade av jättefina valpar överallt, den ena sötare än den andra.
Även Cadogan Timbaland (Ragnar) blev  BIR-valp men nådde inte riktigt ända fram att bli utplockad men däremot fick han vara med på juniorhandling tillsammans med Elsa Häger och de var ju bara ett kanonteam så jag tror att jag hittat min handler för Ragnar ;)
Eriksro Sweet Sugar (Charlie) fick en jättebra kritik och blev BIR & BIG-2, trots diverse otyg han hade haft för sig tidigare på morgonen.
Domare för alla tre hundar var Daniel Granqvist som gjorde ett gott jobb och jag är imponerad över hur mycket han egentligen visste om lundehund så jag hoppas att vi får se honom auktoriserad på rasen framöver. Han var lugn med hundarna och ingav ett lugnt intryck – jätteproffsig.
I valpfinalen fick jag några goda råd gällande Ragnar av den andra domaren Mattias Hassel – tackar för det och har verkligen tagit det till mig.

Med tanke på morgonens elände vart detta ett bra avslut på dagen och grattis till alla er som gjorde det gott i ringen idag.

Nu har jag två unga hundar hemma som är otroligt trötta och Bettys familj kom och tittade och tog Betty med sig hem, förstod att hon också varit trött.
Meningen var att Lilli också skulle ha varit med idag men då hon inte varit så pigg nu i veckan så fick hon stanna hemma så hon är fit for fight nästa helg istället.

Amaze-kullen 6 år

Hipp hipp hurra för syskonen Eriksro Amaze Achelous i Uppsala och Eriksro Amaze Amalthea i Hollola som idag blir 6 år.

Åren går otroligt fort och jag tyckte inte det var länge sedan som de var små valpar, började fundera hur tiden har rullat på så här fort för jag har inte riktigt hunnit med.

Svenska Lundehund Specialen 2013 & Minnesutställningen.

Deltog själv inte i SLS-specialen utan befann mig hemma på holmen och hade annat för mig, men bland ca 40-tal anmälda så plockades ERIKSRO LURIGA LUDWIG fram som BIR & BIR-veteran och även BIR-avelsgrupp, hans dotter blev BIM om nyheten nådde mig rätt.

Uppfödargruppen bestod av de enda 4 Eriksro-hundarna som fanns på plats, dvs Eriksro Luriga Ludwig (BIR), Eriksro Little Amalia (VG), Eriksro Stojiga Sanne (VG) och Eriksro Bright Boromir (EXC). De placerade sig på en 2:a placering med HP. Tusen tack för det vad ni är snälla och gulliga.

Minnesutställningen dagen efter tog även då Eriksro Luriga Ludwig BIR & BIR-veteran - Grattis Annika, väl jobbat och kul att se att Ludde är still going strong. Lilla Mio fick EXC.2, tusen tack till er – är jättestolt över er och era fina hundar.

"Holland"

För tillfället har jag "Holland" här hans riktiga namn är Jens och bor hos kennel Hammarhöjden.
Holland hade vi med oss till Tervakoski och där blev han BIR med CERT & CACIB vilket resulterade i att när han kommer han har han tre nya titlar med i bagaget => FI NORD CH samt meriterad för C.I.B.
Vad kan jag säga om Holland, han är en supertrevlig hane, helt otroligt lugn och sansad och har anpassat sig väl till min flock. Han har lämnat väldigt trevliga valpar efter sig och han är mörk och fin, har ett maskulint uttryck vilket jag gillar.

Tervakoski & Helsingfors

Från den ena ytterligheten till den andra. Semestervecka har man haft igen och färden gick till Kumlinge för att hämta hem Ballerina som stått där hela sommaren. Onsdag var sista arbetsdagen och på kvällen åkte vi iväg till Kumlinge med 5 hundar. Tre av de egna hemifrån och två lånehundar.  Torsdag gick färden vidare till finska sidan med Ballerina, vi tog oss uppåt först mot Yläne och övernattade där i närheten av ett naturreservat. Vi hittade en vandringsled som vi tog en tur på med hundarna så de fick springa lösa i ett par timmar innan det var dags att äta och krypa till sängs.

Dagen efter var det fredag och dax att börja styra kosan mot Tervakoski, vi valde småvägar för att se på landsbygden istället för de stora Europavägarna. Finland är ett vackert land. Bl.a passerade vi “Kalamylly” i närheten av Tervakoski, där passade vi på att ta en liten bensträckare och köpte färsk rökt lax.

Fredag rätt tidigt kom vi till Tervakoskis utställningsplats, hittade ett bra ställe att parkera vagnen på med lite hjälp av en försäljare. Tog en promenad för att utforska stället och hittade på en liten insjö där det låg flertalet kräftburar, kanonfint väder.

Utställningsdagen – gick över förväntan för domaren Leni Finne och “Holland” som var en av hundarna tog hem BIR CERT CACIB vilket ledde till att han blev  FI CH. samt NORD. CH. och även meriterades för CIB-titeln (internationell utställningschampion). Sandy tog bästa tik och BIM CACIB trots att hon är i rätt högt hull ännu, Lilli placerade sig som BT-3 med CERT och även hon fick FI CH. titeln men också SE CH. titeln bara det blir bekräftat från respektive kennelklubb. Charlie är ännu inte färdig och har lite dåliga tår men fick EXC.1.  Niina var där med Sulo och Saana, Sulo blev BH-2 Res-Cacib och Saana gjorde det gott även hon och fick EXC.1. Niinas Pinja tog hem BT-2 Res-Cacib.
Charlie, Sandy, Saana och Lilli deltog i uppfödargruppen vilket bestod av 4 olika kombinationer belönades med HP samt BIR-uppfödare. Deltog endast med Holland i gruppfinalen. Tack till alla för hjälpande händer – utställningsfolk oavsett ras är ju bara helt  underbara, tvekar inte att ta i kopplet på en helt främmande ras.

Tervakoski utställning, domare: Leni Finne Visa bildspel HÄMTA ALLA

Helsingfors blev nästa destionation, tyvärr hann vi inte denna gång delta i lundehundsträffen hos Pia pga att vi stannade till slutfinalen – men en annan gång…
Rastila camping blev destination för natten innan det var dags för utställnings dag 2 på söndagen. Det var nu dax för lilla Ragnar att debutera och han slog på stort HP BIR-valp samt BISS-1 valp då det var en rasspecial. För två år sedan stod Ragnars mamma Inkeri på samma “piedestal” så det verkar lovande så här långt.

Finska Griffon Specialen Visa bildspel HÄMTA ALLA

Färden gick vidare mot Ingå och en visit hos Raili Bloigu (kennel Silversound´s) – som vanligt jättetrevligt och varmt mottagande. Raili hade sina tre flickor hemma: Pyrris, Fifi och Senna – alla tre så himla fina och i bra kondition. Tack Raili för en härlig stund hemma hos dig och Pena.Efter detta stopp satte vi riktning mot Karis för att hälsa på Jesse & Janne som numera har Yama. Även här blev det ett varmt mottagande och roligt att se att Yama trivs som fisken i vattnet – Tack för att ni har gett henne ett underbart hem.

Hemmahos Raili Visa bildspel HÄMTA ALLA

Färden hemåt gick via Kökar – där jag är uppvuxen och har gått i skola, men som jag valde att flytta bort från. Kökar är en ö i den åländska södra skärgården, det är livlig debatt om kostnader att ta sig dit t/r speciellt med husvagn/husbil vilket inte är de roligaste priserna. Själv valde vi att stationera husvagnen ute på Kumlinge i början av sommaren, köpte grönt årskort för att kunna pendla med bilen dit t/r – årskortet används i princip som ett busskort och innebär fritt åkande från ändhamn-mellanhamn för personbil. Systemet är upplagt att det är väldigt lätt att “fuska” för den som är lite kreativ och läser rejält mellan raderna och ser att det går att göra både det ena och det andra som reglerna helt tillåter. Skulle jag tänkt på det i början av sommaren skulle jag kunnat få ut husvagnen helt gratis om jag lånade mina föräldrars bil eftersom de har ett rött årskort och med det får man fritt dra en husvagn, tyvärr har nu inte mina föräldrar dragkrok på bilen så det blev att öppna plånboken, men däremot kan man sedan åka fritt vidare bara man gjort en övernattning. Då vi kom ut på en onsdag kväll och inte åkte därifrån förräns följande dag så var det en övernattning och vagnen har stått på campingen i ett par månader så den tiden räckte gott och väl. Hemresan skedde också skärgårdsvägen via Galtby till Kökar, även där blev det att öppna plånboken för att ta sig till Kökar där vi blev två nätter och således kunde fortsätta vår färd vidare till fasta Åland igen fritt då det handlade om mellanhamn-ändhamn.
Mycket rart är det med denna prislista vad gäller skärgårdsvägen men droppen for när jag blev anklagad för att inte ha betalat min resa och då anser jag det inte skulle ha varit mitt fel utan de som isf skulle ha släppt mej ombord gratis isf och man får lite känslan av att den som ringde upp mej inte har annat att göra än syna mej och mina resor för det är inte första gången i sommar, fick tidigare på mej att jag inte skulle ha avbokat – vilket jag vet att det var eftersom jag bokade en annan resa i samma veva och sa “ta bort denna bokning för jag kommer inte att åka då”, men nejdå den låg kvar och det lustiga är att samma tur var det många personbilar som tydligen inte heller hade avbokat så någonstans måste det ha gått fel.

R.I.P Eriksro Nuttiga Nelly

2.7.2009-20.8.2013

Efter en lång tids kämpande gick det inte längre att få Nelly i skick, hon slutade svara på medicinerna, så familjen tog det rätta beslutet att låta henne somna in och få springa på de evigt gröna ängarna. Nu lider hon inte längre, nu har hon det bra – vi andra som är kvar, vi är ledsna och gråter.

Vad kan man säga, man får en tankeställare och inser att man inte ska ta livet för givet. Med lundehunden lär man sig att ta tillvara på de goda stunderna med sin lilla vän och verkligen njuta tillsammans, smärtan och sorgen är svår när det är dax att ta avsked speciellt när det är unga individer.

Tack Anna för allt DU och din familj gav Nelly, tack för det underbara hem hon fick hos er, mina tårar rinner nerför mina kinder när jag tänker på hur fantastisk den lilla skruttan var.

Till minne av Nelly Visa bildspel HÄMTA ALLA

Norrköping & Eskilstuna

I fredags åkte jag, Jenny och Robin iväg med Eckerö, på båten passade vi på att äta en superb buffé - rekommenderas varmt.

Färden gick vidare till Siv i Simtuna Koby, långt ute på landet i en mysig stuga. Där blev vi varmt mottagna av både lunnisar, bullar och chihuahuas. Vi samåkte iväg mot Norrköping utställning på lördag morgon, tur hade vi för det var uppehåll när vi ställde och vi hittade en liten "talldunge" att ta skydd under. Det var bara vi som ställde och det var blandade resultat men jättebra kritiker för alla. Erja Nummi var en trevlig domare från Finland, lugn och behaglig med hundarna och tog verkligen fram det positiva hos dem. Hennes kritik blev man glad över, skulle önska att alla domare var mer som henne och inte bara rackar ner på "felen" som man ändå vet att hunden har. Sandy blev BIR CACIB, hennes dotter "Mio" fick sitt första CERT och jag är så himla glad för det - grattis SIV!!!! Lilli placerade sig som BT-3 Res-Cert Res-Cacib och eftersom Sandy redan har sin CIB-titel bekräftad så går Cacibet till Lilli och hon har nu två svenska Cacib. Ulla som är en helt annan modell fick också CK och placerade sig som BT-4. Charlie är ännu inte utvecklad ordentligt men fick EXC. ändå vilket jag är otroligt glad över, lilla Ida åkte på blått men hon är en toppenhund och går inte av för hackor.

Charlie, Sandy, Mio och Lilli utgjorde min uppfödargrupp som belönades med HP och därmed BIR-uppfödare. Vi stannade aldrig till gruppfinalerna då vi hade annat på agendan som skulle göras.
Shoppingtur i Eskilstuna blev det innan vi lämnade av Jenny och Robin där, de tog Ulla med sig.

Siv och jag åkte hem till henne, åt en superb middag som Siv hade lagat innan vi gick på en lång vandring med alla 10 hundar. Här blev det mycket fotat, man skrattade så tårarna rann och min nya favorit är hennes snögroda Igor. Jag kunde väl aldrig tro att en bullis kunde vara så mysig så jag har fått en helt ny upplevelse vad gäller hund, Igor i sin tur fick ju en ny beundrare och Charlie blev hemskt förtjust i Sivs andra bullis Mindi. Vad gäller supermusen Morris och hans mamma Siri - ja jösses vilka härliga chihuahuas och olika personligheter.
Mio och Ida visade de övriga lunnisarna hur skoj man kan ha på denna promenadväg, ett rådjur såg vi som hoppade högt över spannmålen som växte.
Hundarna var trötta och nöjda när vi kom tillbaka.

Söndagen bar färden iväg mot Eskilstuna, mötte upp Jenny, Robin med Ulla och Robins mamma, de fick ta tre hundar in på utställningsområdet så blev de rastade på samma gång. Ingen höjdardag men EXC. på alla deltagande hundar vi hade med oss. Birgitta Svarstad som var också hon en trevlig domare för dagen har i princip samma åsikt över mina hundar som vad jag själv har. Det som var glädjande var att trots mina hundars fel och brister tyckte hon de var välmusklade – bättre kritik än det kan man nästan inte få, gav HP på uppfödargruppen och även denna dag blev det BIR-uppfödare. Inte heller här stannade vi till grupptävlingarna utan åkte iväg fortast möjligt då Jenny & Robin skulle hämta upp en ragdoll i Vaxholm innan färden fortsatte hemåt med dagbåten kl. 15 från Kapellskär nöjda och glada efter en super trevlig helg – tack Siv för denna helg och vi ses och hörs.

		En härlig promenad Visa bildspel HÄMTA ALLA