2.7.2009-20.8.2013
Efter en lång tids kämpande gick det inte längre att få Nelly i skick, hon slutade svara på medicinerna, så familjen tog det rätta beslutet att låta henne somna in och få springa på de evigt gröna ängarna. Nu lider hon inte längre, nu har hon det bra – vi andra som är kvar, vi är ledsna och gråter.
Vad kan man säga, man får en tankeställare och inser att man inte ska ta livet för givet. Med lundehunden lär man sig att ta tillvara på de goda stunderna med sin lilla vän och verkligen njuta tillsammans, smärtan och sorgen är svår när det är dax att ta avsked speciellt när det är unga individer.
Tack Anna för allt DU och din familj gav Nelly, tack för det underbara hem hon fick hos er, mina tårar rinner nerför mina kinder när jag tänker på hur fantastisk den lilla skruttan var.
