Igår var det utställning i Västerås och de glädjande nyheterna som nådde mig var följande:
BIR + BIR-veteran
CIB FI SE CH NORDV-07 WW-10 Eriksro Luriga Ludwig
ägare: Annika Ågren, kennel Koviks
BIM CERT
NOJV-13 SEJV-13 HEJW-13 HEW-13 FIJV-13 Eriksro Bright Boromir
ägare: Siv Kvarnström, kennel Boromir
Massor med gratulationer till er och tack för att ni visar fram era guldklimpar som är fina representanter för rasen, bra proportioner, bra bett och tår, fina rörelser och alltid lika välvisade.
Tappra kullen har nu nått en ålder av 10 veckor, jag är helt nöjd med hur de har utvecklats och även om vissa exteriöra detaljer skulle kunna ha varit bättre så är jag otroligt nöjd med temperamentet på dem alla tre. Så här långt helt orädda och har aldrig reagerat på något med rädsla, inte ens vid en ålder av 4-5 veckor som många valpar är känsliga och kan bli att skygga undan när man ska lyfta upp dem. Vi har inte haft hit en massa olika folk för att de ska få vänja sig med än det ena eller än det andra, de som har varit hit har de varit väldigt framåt med ändå vilket övertygar mig om det faktum att stabilt temperament på bägge föräldrar är ett viktigt kapitel i aveln.
Det här med bilåkning har egentligen inte varit något större problem, protesterna har varit i första hand att bli instängda i bur som de varit förbannade på – speciellt Apollon som är den som är mest framåt och kaxigast också han som hittat allehanda ting först och snaskat i sig både det ena och det andra så jag måste säga att han brås på sin mor på många sätt.
Att välja att ha valparna kvar tills de är 10 veckor är inget jag ångrar och det är bara bra för både ny ägare och valpen. Har själv inte tagit hem så många 8 veckors valpar utan inte velat ha dem hem förräns vid 10 veckors ålder eller äldre och det har fungerat alldeles utmärkt. Det handlar bara om att ge valparna stimulation tillräckligt för att klara sig bättre vidare i livet, dvs man som uppfödare får mer tid på sig att ge dem social träning och då menar jag inte springa på stan med dem eller ha en massa folk på besök utan helt enkelt t.ex. bilåkning, utevistelse i längre stunder, bekanta sig med familjens andra hundar och lära sig deras språk…. osv… osv…
När de nu flyttar har de en god grund att stå på och resten av träningen ligger ansvaret på den nya familjen och de kommer alla tre till lundehundvana familjer och till min lycka så kommer två att vara på riktigt nära avstånd så jag får träffa dem iom att de har stuga på Åland.
