Eriksro Bright Moon

Renata har varit på utställning med Cheveyo och Meena. Måste erkänna att bilden har jag lånat från hennes fb-status för jag vill gärna visa en grupp-placerad snygg lundehund som visar sig bra.
Är också otroligt glad över att Renata hade Meena med sig och kunde få henne visad för Christen Lang, den som absolut bäst känner till lundehund och som jag rekommenderar alla att få sina lundehundar bedömda av - om inte man får bästa resultat så får man ett bra och kunnig kritik på sitt avelsarbete i alla fall så vet man lite om man är på rätt väg.

Citat from Renata:
International dog show Wroclaw Sept. 29, 2013, judging Christen Lang, Norway
C´Cheveyo Lonewolf - CAC, CACIB, BOB, BIG4
Eriksro Bright Moon - CAJC, BOJ
we were very pleased to be judged by Christen Lang and I thank him for so nice words about my dogs

Även på Åland har det varit utställning, inte så lysande resultat men ett Excellent får man vara glad för att Lilli fick. Jag var i valet och kvalet om jag skulle anmäla eller inte så det blev att jag anmälde henne i sista stund. BIR CERT CACIB samt FI CH. blev den snygga tiken Acornways Alert Coconut och bak henne finner man mina egna uppfödda och importerade hundar så det känns fint att se hur avelsarbetet gått vidare där. BIM CACIB blev vår snygga lånehund Jens som också nu har återvänt hem till stolta matte Monika Ölen-Krüger på kennel Hammarhöjden med diverse priser i en väska efter showturnén i Finland.

Skräckscenario

I tisdags tog jag alla hundar med mig ut i skogen på en tur, en tur som jag sent kommer att glömma har det visat sig. I vår skog som jag har ansett som harmlös och helt utan fara för hundarna under alla dessa år som jag haft hund har jag alltid gått i skog och mark med hundarna och haft dem lösa så de har fått vara lyckliga fria hundar.
En tur på 1,5-2 timmar i vanlig ordning och hundarna var alldeles nöjda när vi kom hem. Onsdag morgon vaknade jag av att Fiona hade diarré, nåväl inte så större fara med det så hon fick vara inne och jag åkte på jobb som vanligt efter att jag rastat dem.

När jag kom hem efter jobb fick jag en smärre chock - rummet där jag lämnat Fiona var det blodig diarré utöver hela golvet, hunden var som en trasa och steg visserligen upp.
Hon var alldeles uttorkad och nerblodad och det första jag gjorde var att tvätta av henne det värsta snabbt och ge henne vätska men hon spydde upp den. Samtal till jourveterinär som jag tack och lov fick tag i på en gång och kunde åka iväg till kliniken, det var på håret  för in bar jag en hund som i princip tappat medvetandet och nog var på väg "till andra sidan". Mycket hopp fanns det inte men han satte snabbt henne på dropp för hon andades och hjärtat slog ännu på henne om än väldigt väldigt svagt och en temp på 35,2 som bara gick neråt. Efter ett par timmar och en liter vätska hade hon piggnat i men hon var fortfarande nedkyld och tempen hade nu stannat på 34,7 grader.
Hon fick både antibiotika och B12 injektion under tiden hon låg där. När tillståndet var bättre fick vi åka hem och kunde fortsätta koppla på dropp ännu en halv liter till. Där kunde jag bädda ner henne varmt på ett helt annat sätt än på kliniken, vi satte eld i spisen så det även skulle värma på så sätt. När droppflaskan var slut bäddade jag ner henne i vår säng. Fortfarande så rann både kiss och avföring ur henne, det fanns inget som höll emot det, men jag måste sova och hunden måste få känna sig trygg så det var bara att bädda så det även skyddade sängen.
Men vätska fick man iaf i henne och hon slickade själv från sprutan, någon mat ville hon ännu inte ha.

Torsdag morgon var hon ännu trött och hängig men Jenny stannade hemma och såg efter henne, även ännu rann allt rakt igenom henne.
Som lovat ringde jag veterinären och berättade om hennes tillstånd som tyckte jag skulle åka till den andra veterinärkliniken - vilket jag faktiskt vägrade göra och det med tanke på att jag känner hunden bättre och hon var ändå i det tillståndet att hon skulle inte dit. Skulle hennes tillstånd försämrats avsevärt skulle jag kört henne dit, men i det skick hon ändå var så ansåg jag att hon hade det bättre hemma och skulle hon bli sämre ville jag att hon skulle somna in hemma i hemmets lugna vrå, inte på något kallt undersökningsbord och med främmande människor runt om henne som hon inte kände. Fiona är nämligen världens bästa hemmahund men väldigt reserverad för främmande människor och främmande platser så varför orsaka mer stress än nödvändigt som kunde resultera i att utveckla IL????

Sagt och gjort Fiona stannade hemma nerbäddad ordentligt på soffan med värmefilten och dropp kunde kopplas på. Droppet var bara på en liten stund innan Jenny kopplade bort det och tog ut henne. Ännu gjorde hon inte ifrån sig ute och vem bryr sig om en sjuk hund gör inne??? Fördelen med detta är att man bättre kunde se att blodet i diarrén hade avtagit. Och avföringen hade blivit färgad av koltabletten hon fick kvällen innan. Själv åkte jag på jobb och fick uppdaterade rapporter väldigt ofta av Jenny vilket kändes tryggt, hon är absolut den bästa sjukvårdaren man kan tänka sig. Trots allt är hon uppvuxen med lundehund och har vanan inne med hundar med diarré, uppkastningar och städning efter dem om något har hänt.
Under dagen drack hon själv vatten blandat med rehydration support - ett av de viktigaste saker man bör ha hemma och jag har alltid sånt hemma för man vet aldrig när man behöver det, det kan vara till tikar som valpar, svaga tikar, hundar med dålig aptit osv... osv...

När jag kom hem efter jobbet var hon lite piggare och till och med begärde sig ut för att göra behov, Avföringen var ännu som vatten, men bara det att hon kunde hålla sig och begärde sig ut var ett steg framåt. Under kvällen var hon fortfarande nerbäddad på soffan och hade kommit så långt att hon kunde hoppa ner själv och svansen viftade. Lite mat fick hon också ner och hon verkade vara hungrig. Även denna kväll blev det att hon blev nerbäddad i vår säng.

Fredag morgon vaknade man till en ännu lite piggare hund som hade hållit sig hela natten och nu äntligen blev man slickad på fingrarna igen, den glädje man fick kan inte förklaras i ord och man ser en lite ljusning i alltihopa. Ett litet morgonmål orkade hon med innan jag åkte till jobb. Vad som hänt - det vet vi fortfarande inte och kommer aldrig att få veta, troligtvis något som var giftigt i skogen, kanske en giftig svamp, en självdöd mus o.d.

FI SE CH. Recknagel Ulriikemainhoof

En tur till finska specialen med en hel drös hundar resulterade i att lilla Ulla blev bästa tik bland många fina tikar och fick sitt sista Cert för meriterande av FI SE CH. Ansökan är inlämnad för hennes del och bara den blir godkänd skall även den svenska titeln lämnas in ansökan för. Så i princip har jag alla mina hemma-hundar meriterade, nu är det bara lite ögonlysning och patellakoll som väntar så är det också gjort. Det var riktigt skoj att åka till den finska specialen vilken man inte deltagit i på ett par år. Vädret var kanske inte det bästa så jag avstod att fota och i ärlighetens namn skulle jag inte heller ha hunnit då jag hade en hund i nästan varje klass som skulle visas. Till stor hjälp så hade jag Marie Lindroos med mig - tusen tack för all hjälp!!!!
Resultaten blev följande för domare Tuula Savolainen:

HANAR Eriksro Sweet Sugar JUN EXC1, CK, VA-CERT
Unique Treasure Babar ÖKL EXC1, CK, BH-3, CERT
Anarchos Trikimees CHKL EXC1, CK, BH-1, BIR
Eriksro Ivriga Ivar CHKL EXC, CK
Jens CHKL EXC4, CK
Mjøskastellets Ask CHKL EXC3, CK, BH-4
Recknagel Sepastianlööp CHKL EXC
Recknagel Usäinpolt CHKL EXC2, CK, BH-2, LABBEPOKALEN
Silversound's Tsingis-Kaani CHKL EXC
Unique Treasure Berlioz CHKL EXC
Naavan Alpi VET EXC1, CK, BIM-VET
Recknagel Vaakeruharlaamov VET EXC2, CK

TIKAR
Eriksro Charmiga Betty VALPKL1, HP, BIR-VALP
Eriksro Bright Star JUN EXC1
Anarchos Fliti ÖKL VG2
Recknagel Ulriikemainhoof ÖKL EXC1, CK, BT-1, CERT -> FI CH, BIM
Eriksro Mysiga Lilla My CHKL EXC3, CK
Anarchos Flikflatik CHKL EXC1, CK, BT-2
Anarchos Kaffetrati CHKL EXC2, CK, BT-3
Anarchos Queen Of Hearts CHKL EXC4, CK
Eriksro Stojiga Sandy CHKL VG
Recknagel RaiCKsmetaanina CHKL EXC
Avoin Ixia Iloinen VET VG4
Goblin Doris Day VET EXC1, CK, BT-4, BIR-VETERAN
Recknagel Xiangwang VET EXC2, CK
Silversound's Jalo-Kivi CHKL EXC3

UPPFÖDARGRUPP Eriksro UPPF.1, HP, BIR-UPPFÖDARE
(Eriksro Ivriga Ivar, Eriksro Sweet Sugar, Eriksro Mysiga Lilla My, Eriksro Bright Star => 4 kombinationer)
Recknagel UPPF.2, HP

Bilderna tagna av Suvi Torvi - tack för dem!

Är otroligt nöjd över alla resultat på mina egna eller mina uppfödda hundar. En kunnig domare som var helt ljuvlig med hundarna. Lilla Lilli gjorde det gott för första gången i championklass på finska sidan och placerade sig som 3:a i championklassen med CK. Lilla Betty som var på sin första resa gjorde det gott och i princip helt världsvan äntrade hon ringen bägge dagarna. Söndagen roade jag mej på att vara på valpuställning i Tavastehus där både Betty och Ragnar blev BIR-valp i sina raser. Vad kan man säga, efter en intensiv helg med ca 1200 körda kilometrar kändes det bra att komma hem med resultat som man var nöjd med. Att se att specialens cert gick till en avkomma efter mina egna uppfödda hundar kändes bra att se. Vad som gjorde att hon valde min uppfödargrupp istället för Merjas vet jag inte för personligen tyckte jag att hon hade jämnare hundar även om mina kanske var modell mindre i storlek.

Valpfödsel o tur till Sverige

Senaste dygnet har varit rätt händelserikt kan man säga – inte bara på ett sätt utan på flera olika sätt.
En fjärde inhysning kom inatt över till Åland och så har vi lite plan B om det behövs. Min man var gullig och mötte upp min kompis som tog den med sig från Finland – måste verkligen säga att det är härligt med samarbete och när man kan ställa upp och frakta hund utan gnäll om si och så ska det inte göras när man luskar fram redigast smidigaste sätt – underbart med sådana människor som är flexibla och villiga att ge en hjälpande hand. Så när han kom hem med den satte mitt eget hundalarm igång (tack och lov att vi inte har grannar på nära håll).

Så fick man sova ett par timmar till innan det var dax för nästa ståhej – dvs tiken beslöt att valpa mitt under småtimmarna, det gick bra och hon var lugn och beslöt att valpa där jag hade beslutat att det skulle ske – jätteduktig tik så det blir lite en historisk kull, tikens sista och hanens första kull.

När valpningen var klart var klockan redan 5 och en timme kvar tills det var dax att stiga upp och göra iordning resten av hundflocken som skulle stanna hemma under dagen. Alla utom tre stannade hemma – Sandy, Ulla & Charlie åkte in i bilen efter mat och rastning. På väg till båten plockade vi upp Sanna & Lilli, så iväg ner till Eckerö för att stuffa iväg med Eckerö linjen över till Grisslehamn och köra till Gimo. Vi hade fått en bra tid i ringen så man hann riktigt bra åka med morgonbåten för att hinna.

Väl på plats vid parkeringen strålade vi samman med Siv K. (kennel Boromir) och hennes “bodyguards” Ida, Mio, Morris och Siri så vi hjälptes åt att dra packningen. Tältet behövde inte sättas upp för solen beslöt att vara framme. Väl vid ingången till utställningen dyker Anna upp – underbara Anna – och undrar om jag inte kan ställa Frode, naturligtvis hjälper jag Åsa med hennes härliga Frode.
Vid ringen mötte vi Mimmi E. (kennel Delsbostintan) med hennes söta Maja.

Plötsligt dyker en fotograf upp som visar sig vara Åsa Lindholm, hon tar fantastiska bilder som har fabulerat i SKK, olika hundböcker samt framsidan till den svenska jubileumsboken, och ville fota lundehundar. Plockade först fram Sandy men hon var inte helt med på noterna så då valde vi att plocka fram Ulla istället så det ska bli spännande att se om det blir några bra bilder.

Helt plötsligt var det då dax för lundehundarna att äntra ringen, en hård men rättvis domare som faktiskt dömde som jag själv skulle ha dömt och inte bara för att det gick bra, men han gick enligt en enhetlig linje och gick efter det norska raskompendiet. Av 10 hundar (3 hanar och 7 tikar) var det endast tre som fick CK, det blev bara BIR idag och ingen BIM. Men all heder åt domaren som även tog hänsyn till hur hunden visade sig i ringen för dagen. I detta fall misstänker jag att en av tikarna skulle ha blivit bättre placerad OM denne skulle gått i ringen och inte satt sig på rumpan – typiskt lundehund säger många, men det här går att träna bort och tyvärr är detta något som en hund faller på i alla raser. Jag har samma problem med Ragnar och vi har full ringträning för tillfället bara för att han ska gå ordentligt och visa upp sig fint i ringen.

Resultaten blev följande:
15.9.2013  Gimo, domare: Martin Johansson
Eriksro Sweet Sugar JUN EXC.1
Moonheim Zackes Castor UKL EXC.1
Little Pimillys Cvaser ÖKL VG.1
Scillings Dina JUN.EXC.1
Eriksro Bright Boromir JUN.EXC.2
Moonheim Mette ÖKL EXC.1 CK BT-3 CERT
Recknagel Ulriikemainhoof ÖKL.EXC.2
Vingheias Indra ÖKL EXC.3
Eriksro Mysiga Lilla My CHKL EXC.1 CK BT-1 BIR CACIB
Eriksro Stojiga Sandy CHKL EXC.2 CK BT-2 Res-Cacib
Kennel Eriksro BIR-uppfödare

Även om jag inte fick CK på alla mina egna och mina uppfödda hundar så är jag otroligt nöjd med dagens resultat. Charlie vet jag att faller på att han har dåliga tår och behöver kroppa till sig, men för tillfället kommer han och Sandy med endast för att kunna visa upp uppfödargrupp. Funderade nog ett tag på att lämna Ulla hemma då hon tyvärr blivit alldeles för rund efter sista dräktigheten men så mår hon bra också.

Ett stort plus med dagen var att vi hann med dagbåten hem och kom hem i vettig tid istället för mitt i natten.
Och det jag däremot inte förstår vad gäller dagen – det är hur jag kunde glömma minneskortet till kameran hemma, men Siv var inte bättre hon och hade glömt kameran på så hennes batteri var slut, men batteri hade jag och extra så hennes minneskort i min kamera, kameran i näven på Anna och sen var vi fit for fight igen

FI SE UCH NORDJV-11 Eriksro Mysiga Lilla My

Underbara underbara Finska Kennelklubben vad de är fantastiskt snabba.
Tidigare i veckan skickade jag in ansökan om FI UCH titeln över “Omakoira”, tog inte länge förräns jag kunde skriva ut en championatbekräftelse därifrån, dvs i går kväll gjorde jag det och skickade iväg ansökan om SE UCH samt bevis på att hon då är Finsk Champion. Nu för en liten stund sedan hittade jag i mailboxen bekräftelse på hennes Svenska Championat så nu har hon två nya titlar och kan med gott samvete flytta från öppen klass till champion klass på söndag i Gimo.

Lilla Lill-Skruttan Lilli, helt plötsligt trots att hon blivit diskad pga en baktå som räknades som anatomiskt stort fel så att hunden lider – tänkte nästan plocka bort henne ur avel pga den bedömningen för jag vill inte avla vidare på något så att en hund lider av ett fel. Men en diskussion med det norska avelsrådet som känner väl till rasen och jag förklarade mitt dilemma med denna tik redan helgen efter på Väröy och de menade att denna domare visste inte vad denne snackade om och det var bara tull. Kan även tillägga att “Lilli” fick två valpar som är mycket lovande enligt min eget tycke och en av dem beslöt jag att hålla själv och placera ut på foder för vidare avel.

Om man följer länken kommer man direkt till en bild på Lilli och tån på högra baktassen är orsaken till att hon blev diskvaliserad

FI SE UCH NORDJV-11 Eriksro Mysiga Lilla My

Recycling inoff. arr: Agility.ax

Årets inofficiella utställning med arrangerande klubb Agility.ax gick av stapeln idag. Som vanligt var det jättetrevligt, trevliga människor, goda vänner och dessutom strålande väder – kanske lite för varmt för min del men man behövde inte frysa.

Dagen till ära hade jag fått låna Eriksro Charmiga Betty som betedde sig som vilken van utställningshund som helst och tog hem BIR-valp och valdes ut bland de 7 bästa. En massa valpar har kommit till Åland och det märktes idag för det bara vimlade av jättefina valpar överallt, den ena sötare än den andra.
Även Cadogan Timbaland (Ragnar) blev  BIR-valp men nådde inte riktigt ända fram att bli utplockad men däremot fick han vara med på juniorhandling tillsammans med Elsa Häger och de var ju bara ett kanonteam så jag tror att jag hittat min handler för Ragnar ;)
Eriksro Sweet Sugar (Charlie) fick en jättebra kritik och blev BIR & BIG-2, trots diverse otyg han hade haft för sig tidigare på morgonen.
Domare för alla tre hundar var Daniel Granqvist som gjorde ett gott jobb och jag är imponerad över hur mycket han egentligen visste om lundehund så jag hoppas att vi får se honom auktoriserad på rasen framöver. Han var lugn med hundarna och ingav ett lugnt intryck – jätteproffsig.
I valpfinalen fick jag några goda råd gällande Ragnar av den andra domaren Mattias Hassel – tackar för det och har verkligen tagit det till mig.

Med tanke på morgonens elände vart detta ett bra avslut på dagen och grattis till alla er som gjorde det gott i ringen idag.

Nu har jag två unga hundar hemma som är otroligt trötta och Bettys familj kom och tittade och tog Betty med sig hem, förstod att hon också varit trött.
Meningen var att Lilli också skulle ha varit med idag men då hon inte varit så pigg nu i veckan så fick hon stanna hemma så hon är fit for fight nästa helg istället.

Amaze-kullen 6 år

Hipp hipp hurra för syskonen Eriksro Amaze Achelous i Uppsala och Eriksro Amaze Amalthea i Hollola som idag blir 6 år.

Åren går otroligt fort och jag tyckte inte det var länge sedan som de var små valpar, började fundera hur tiden har rullat på så här fort för jag har inte riktigt hunnit med.

Svenska Lundehund Specialen 2013 & Minnesutställningen.

Deltog själv inte i SLS-specialen utan befann mig hemma på holmen och hade annat för mig, men bland ca 40-tal anmälda så plockades ERIKSRO LURIGA LUDWIG fram som BIR & BIR-veteran och även BIR-avelsgrupp, hans dotter blev BIM om nyheten nådde mig rätt.

Uppfödargruppen bestod av de enda 4 Eriksro-hundarna som fanns på plats, dvs Eriksro Luriga Ludwig (BIR), Eriksro Little Amalia (VG), Eriksro Stojiga Sanne (VG) och Eriksro Bright Boromir (EXC). De placerade sig på en 2:a placering med HP. Tusen tack för det vad ni är snälla och gulliga.

Minnesutställningen dagen efter tog även då Eriksro Luriga Ludwig BIR & BIR-veteran - Grattis Annika, väl jobbat och kul att se att Ludde är still going strong. Lilla Mio fick EXC.2, tusen tack till er – är jättestolt över er och era fina hundar.

"Holland"

För tillfället har jag "Holland" här hans riktiga namn är Jens och bor hos kennel Hammarhöjden.
Holland hade vi med oss till Tervakoski och där blev han BIR med CERT & CACIB vilket resulterade i att när han kommer han har han tre nya titlar med i bagaget => FI NORD CH samt meriterad för C.I.B.
Vad kan jag säga om Holland, han är en supertrevlig hane, helt otroligt lugn och sansad och har anpassat sig väl till min flock. Han har lämnat väldigt trevliga valpar efter sig och han är mörk och fin, har ett maskulint uttryck vilket jag gillar.

Tervakoski & Helsingfors

Från den ena ytterligheten till den andra. Semestervecka har man haft igen och färden gick till Kumlinge för att hämta hem Ballerina som stått där hela sommaren. Onsdag var sista arbetsdagen och på kvällen åkte vi iväg till Kumlinge med 5 hundar. Tre av de egna hemifrån och två lånehundar.  Torsdag gick färden vidare till finska sidan med Ballerina, vi tog oss uppåt först mot Yläne och övernattade där i närheten av ett naturreservat. Vi hittade en vandringsled som vi tog en tur på med hundarna så de fick springa lösa i ett par timmar innan det var dags att äta och krypa till sängs.

Dagen efter var det fredag och dax att börja styra kosan mot Tervakoski, vi valde småvägar för att se på landsbygden istället för de stora Europavägarna. Finland är ett vackert land. Bl.a passerade vi “Kalamylly” i närheten av Tervakoski, där passade vi på att ta en liten bensträckare och köpte färsk rökt lax.

Fredag rätt tidigt kom vi till Tervakoskis utställningsplats, hittade ett bra ställe att parkera vagnen på med lite hjälp av en försäljare. Tog en promenad för att utforska stället och hittade på en liten insjö där det låg flertalet kräftburar, kanonfint väder.

Utställningsdagen – gick över förväntan för domaren Leni Finne och “Holland” som var en av hundarna tog hem BIR CERT CACIB vilket ledde till att han blev  FI CH. samt NORD. CH. och även meriterades för CIB-titeln (internationell utställningschampion). Sandy tog bästa tik och BIM CACIB trots att hon är i rätt högt hull ännu, Lilli placerade sig som BT-3 med CERT och även hon fick FI CH. titeln men också SE CH. titeln bara det blir bekräftat från respektive kennelklubb. Charlie är ännu inte färdig och har lite dåliga tår men fick EXC.1.  Niina var där med Sulo och Saana, Sulo blev BH-2 Res-Cacib och Saana gjorde det gott även hon och fick EXC.1. Niinas Pinja tog hem BT-2 Res-Cacib.
Charlie, Sandy, Saana och Lilli deltog i uppfödargruppen vilket bestod av 4 olika kombinationer belönades med HP samt BIR-uppfödare. Deltog endast med Holland i gruppfinalen. Tack till alla för hjälpande händer – utställningsfolk oavsett ras är ju bara helt  underbara, tvekar inte att ta i kopplet på en helt främmande ras.

Tervakoski utställning, domare: Leni Finne Visa bildspel HÄMTA ALLA

Helsingfors blev nästa destionation, tyvärr hann vi inte denna gång delta i lundehundsträffen hos Pia pga att vi stannade till slutfinalen – men en annan gång…
Rastila camping blev destination för natten innan det var dags för utställnings dag 2 på söndagen. Det var nu dax för lilla Ragnar att debutera och han slog på stort HP BIR-valp samt BISS-1 valp då det var en rasspecial. För två år sedan stod Ragnars mamma Inkeri på samma “piedestal” så det verkar lovande så här långt.

Finska Griffon Specialen Visa bildspel HÄMTA ALLA

Färden gick vidare mot Ingå och en visit hos Raili Bloigu (kennel Silversound´s) – som vanligt jättetrevligt och varmt mottagande. Raili hade sina tre flickor hemma: Pyrris, Fifi och Senna – alla tre så himla fina och i bra kondition. Tack Raili för en härlig stund hemma hos dig och Pena.Efter detta stopp satte vi riktning mot Karis för att hälsa på Jesse & Janne som numera har Yama. Även här blev det ett varmt mottagande och roligt att se att Yama trivs som fisken i vattnet – Tack för att ni har gett henne ett underbart hem.

Hemmahos Raili Visa bildspel HÄMTA ALLA

Färden hemåt gick via Kökar – där jag är uppvuxen och har gått i skola, men som jag valde att flytta bort från. Kökar är en ö i den åländska södra skärgården, det är livlig debatt om kostnader att ta sig dit t/r speciellt med husvagn/husbil vilket inte är de roligaste priserna. Själv valde vi att stationera husvagnen ute på Kumlinge i början av sommaren, köpte grönt årskort för att kunna pendla med bilen dit t/r – årskortet används i princip som ett busskort och innebär fritt åkande från ändhamn-mellanhamn för personbil. Systemet är upplagt att det är väldigt lätt att “fuska” för den som är lite kreativ och läser rejält mellan raderna och ser att det går att göra både det ena och det andra som reglerna helt tillåter. Skulle jag tänkt på det i början av sommaren skulle jag kunnat få ut husvagnen helt gratis om jag lånade mina föräldrars bil eftersom de har ett rött årskort och med det får man fritt dra en husvagn, tyvärr har nu inte mina föräldrar dragkrok på bilen så det blev att öppna plånboken, men däremot kan man sedan åka fritt vidare bara man gjort en övernattning. Då vi kom ut på en onsdag kväll och inte åkte därifrån förräns följande dag så var det en övernattning och vagnen har stått på campingen i ett par månader så den tiden räckte gott och väl. Hemresan skedde också skärgårdsvägen via Galtby till Kökar, även där blev det att öppna plånboken för att ta sig till Kökar där vi blev två nätter och således kunde fortsätta vår färd vidare till fasta Åland igen fritt då det handlade om mellanhamn-ändhamn.
Mycket rart är det med denna prislista vad gäller skärgårdsvägen men droppen for när jag blev anklagad för att inte ha betalat min resa och då anser jag det inte skulle ha varit mitt fel utan de som isf skulle ha släppt mej ombord gratis isf och man får lite känslan av att den som ringde upp mej inte har annat att göra än syna mej och mina resor för det är inte första gången i sommar, fick tidigare på mej att jag inte skulle ha avbokat – vilket jag vet att det var eftersom jag bokade en annan resa i samma veva och sa “ta bort denna bokning för jag kommer inte att åka då”, men nejdå den låg kvar och det lustiga är att samma tur var det många personbilar som tydligen inte heller hade avbokat så någonstans måste det ha gått fel.