söndag 15 september 2013

Valpfödsel o tur till Sverige

Senaste dygnet har varit rätt händelserikt kan man säga – inte bara på ett sätt utan på flera olika sätt.
En fjärde inhysning kom inatt över till Åland och så har vi lite plan B om det behövs. Min man var gullig och mötte upp min kompis som tog den med sig från Finland – måste verkligen säga att det är härligt med samarbete och när man kan ställa upp och frakta hund utan gnäll om si och så ska det inte göras när man luskar fram redigast smidigaste sätt – underbart med sådana människor som är flexibla och villiga att ge en hjälpande hand. Så när han kom hem med den satte mitt eget hundalarm igång (tack och lov att vi inte har grannar på nära håll).

Så fick man sova ett par timmar till innan det var dax för nästa ståhej – dvs tiken beslöt att valpa mitt under småtimmarna, det gick bra och hon var lugn och beslöt att valpa där jag hade beslutat att det skulle ske – jätteduktig tik så det blir lite en historisk kull, tikens sista och hanens första kull.

När valpningen var klart var klockan redan 5 och en timme kvar tills det var dax att stiga upp och göra iordning resten av hundflocken som skulle stanna hemma under dagen. Alla utom tre stannade hemma – Sandy, Ulla & Charlie åkte in i bilen efter mat och rastning. På väg till båten plockade vi upp Sanna & Lilli, så iväg ner till Eckerö för att stuffa iväg med Eckerö linjen över till Grisslehamn och köra till Gimo. Vi hade fått en bra tid i ringen så man hann riktigt bra åka med morgonbåten för att hinna.

Väl på plats vid parkeringen strålade vi samman med Siv K. (kennel Boromir) och hennes “bodyguards” Ida, Mio, Morris och Siri så vi hjälptes åt att dra packningen. Tältet behövde inte sättas upp för solen beslöt att vara framme. Väl vid ingången till utställningen dyker Anna upp – underbara Anna – och undrar om jag inte kan ställa Frode, naturligtvis hjälper jag Åsa med hennes härliga Frode.
Vid ringen mötte vi Mimmi E. (kennel Delsbostintan) med hennes söta Maja.

Plötsligt dyker en fotograf upp som visar sig vara Åsa Lindholm, hon tar fantastiska bilder som har fabulerat i SKK, olika hundböcker samt framsidan till den svenska jubileumsboken, och ville fota lundehundar. Plockade först fram Sandy men hon var inte helt med på noterna så då valde vi att plocka fram Ulla istället så det ska bli spännande att se om det blir några bra bilder.

Helt plötsligt var det då dax för lundehundarna att äntra ringen, en hård men rättvis domare som faktiskt dömde som jag själv skulle ha dömt och inte bara för att det gick bra, men han gick enligt en enhetlig linje och gick efter det norska raskompendiet. Av 10 hundar (3 hanar och 7 tikar) var det endast tre som fick CK, det blev bara BIR idag och ingen BIM. Men all heder åt domaren som även tog hänsyn till hur hunden visade sig i ringen för dagen. I detta fall misstänker jag att en av tikarna skulle ha blivit bättre placerad OM denne skulle gått i ringen och inte satt sig på rumpan – typiskt lundehund säger många, men det här går att träna bort och tyvärr är detta något som en hund faller på i alla raser. Jag har samma problem med Ragnar och vi har full ringträning för tillfället bara för att han ska gå ordentligt och visa upp sig fint i ringen.

Resultaten blev följande:
15.9.2013  Gimo, domare: Martin Johansson
Eriksro Sweet Sugar JUN EXC.1
Moonheim Zackes Castor UKL EXC.1
Little Pimillys Cvaser ÖKL VG.1
Scillings Dina JUN.EXC.1
Eriksro Bright Boromir JUN.EXC.2
Moonheim Mette ÖKL EXC.1 CK BT-3 CERT
Recknagel Ulriikemainhoof ÖKL.EXC.2
Vingheias Indra ÖKL EXC.3
Eriksro Mysiga Lilla My CHKL EXC.1 CK BT-1 BIR CACIB
Eriksro Stojiga Sandy CHKL EXC.2 CK BT-2 Res-Cacib
Kennel Eriksro BIR-uppfödare

Även om jag inte fick CK på alla mina egna och mina uppfödda hundar så är jag otroligt nöjd med dagens resultat. Charlie vet jag att faller på att han har dåliga tår och behöver kroppa till sig, men för tillfället kommer han och Sandy med endast för att kunna visa upp uppfödargrupp. Funderade nog ett tag på att lämna Ulla hemma då hon tyvärr blivit alldeles för rund efter sista dräktigheten men så mår hon bra också.

Ett stort plus med dagen var att vi hann med dagbåten hem och kom hem i vettig tid istället för mitt i natten.
Och det jag däremot inte förstår vad gäller dagen – det är hur jag kunde glömma minneskortet till kameran hemma, men Siv var inte bättre hon och hade glömt kameran på så hennes batteri var slut, men batteri hade jag och extra så hennes minneskort i min kamera, kameran i näven på Anna och sen var vi fit for fight igen Ler