söndag 27 oktober 2013

Positiv feedback

Känns helt super när man dagligen blir kontaktad av lundehundmänniskor med frågor, är så otroligt glad att jag kan hjälpa dem, hoppas bara de har nytta av mina tankar och råd.
Positiv feedback är det bästa man kan få av ärliga människor som står för vad deras tankegång är.  Det är fantastiskt roligt att diskutera avel med både gamla och nya uppfödare för jag lär alltid mej något nytt från dem genom att bolla tankar och funderingar. Gammal kunskap ska man inte förkasta och nytt tankesätt ska man heller inte förkasta.

Måste säga att sedan 2006 är det mycket som har hänt och jag har lärt mej att säga NEJ och inte bli varken överkörd eller utnyttjad längre – till mångas förtret.
Jag säger inte mycket men när folk höjer sig själv till skyarna och menar att de inte har något fel säger jag oftast ifrån och det här kan en del inte ta utan blir fruktansvärt hysteriska och kommer med den ena anklagelsen efter den andra, samt det ena påståendet efter det andra. Ibland hoppas jag bara att såna människor borde få gå igenom samma som jag har gjort och se om de skulle klara samma eldprov.

Idag är jag lyckligt omgift med världens bästa man som jag älskar över allt annat och han går (tro det eller ej) före hundarna i mångt och mycket. Hundarna har fallit ner till 2:a plats och mitt liv har ordnat upp sig till det bästa. Dvs från att ha varit en spillra mår jag idag strålande och det finns ett fåtal personer jag kan tacka för det – ingen nämnd och ingen glömd, detta TROTS att det fanns vissa som verkligen ville försöka sänka mej – men misslyckades, dessa “vissa” har ännu inte gett upp utan de fortsätter ideligen, om inte genom att kontakta mej så genom att kontakta t.ex. mina valpköpare, fodervärdar etc.. etc…. Lundehundvärlden vänlig och trevlig – joo de flesta, men så finns det vissa jag inte längre släpper inpå livet.

fredag 25 oktober 2013

SE CH. Recknagel Ulriikemainhoof

Härligt, då har “Ullas” Svenska Championtitel blivit godkänd, nu är det mer planer för den damen men om det går som planerat återstår att se, kanske det blir en ekonomisk smäll, kanske inte – den som lever får se.

Ett annat beslut är också taget tillsammans med min fodervärd för Nadya, pga privata skäl kommer Nadya att flytta till oss på Åland igen, hon är hjärtligt välkommen och kommer hem i December, tills dess kommer hon att bo hos våra goda vänner.

söndag 20 oktober 2013

Finsk mentaltest

Idag har jag då äntligen stillat min nyfikenhet på vad mentaltest är. Ulla och Sandy var anmälda, två helt olika individer i min tolkning av dem Ulla mycket mjukare än Sandy vilket jag också fick bekräftat, bägge två utan några som helst aggressioner vilket jag också fick bekräftat av domare som är utbildade inom detta område.
I stora drag är min uppfattning om mentaltest ett sätt att verkligen testa en hunds gränser på rädsla, osäkerhet, aggressivitet osv... vi hade två väldigt skickliga domare som avbröt om de tyckte att hunden inte pallade trycket. Vissa raser måste ha detta test godkänt för att kunna söka ut championat.

Moment 1.
Kampande - äh skit ner dig sa bägge två och menade att sånt skit stoppar man inte i munnen och drar det är över deras värdighet. Sandy visade lite mera aktivitet än Ulla, men ingen av dem tog varken pinnen eller "snörstupen" i mun för att visa lite dragkamp. Mina lunnisar nedvärderar sig inte så lågt nämligen och åsikten var nog att ha du dragkampen med domaren själv så länge det inte är någon gammal död rutten råtta o.d. som man kan slita sönder.


Moment 2.
En figur kommer ut från en kälke i skogen, dvs där ser man hur modig hunden är om den reagerar på den eller inte och vad det blir för reaktion. Samt om den har några kvarstående agg mot figuren när man sedan passerar.
Skillnaden mellan Ulla och Sandy här var att Sandy reagerade på den och började skälla, Ulla bara tittade, bägge gick nog fram till den men behövde lite hjälp och stöd från mej innan de kollade upp den, när man strax efter gick förbi så tog de båda två det säkra före det osäkra och tog en extra omväg runt den, inte så att de gick mellan mej och figuren utan på andra sidan så långt kopplet räckte.


Moment 3.
Försvar, när domaren kom hotande med en käpp så var det bäst att ta skydd bakom mej, dvs det är bättre att jag tar smällen så de lever efter mottot: "bättre fly än illa fäkta". Efter att domaren hotat kastar han käppen och går och kontrollerar upp tillgängligheten gällande hunden. Samt tar hunden och så får man strax efter kalla in hunden. Ulla gjorde sig ingen brådska vad gäller inkallning medans Sandy kom på stört innan jag ens hade hunnit kalla in henne.


Moment 4.
Hur tackla en nyligen skrämselattack - dvs först gick man mot en liggande halare som helt plötsligt flög upp, där vänder man tvärt och går tillbaka så hunden inte riktigt hänger med vad som hände, bägge reagerade men det var inte något speciellt läskigt och var väl inte så särdeles stirriga för det.

Moment 5.
Efter halaren skall man gå förbi den vilket i mitt tycke gick rätt bra med bägge två, när man passerat den går man förbi ett ställe där någon strax efter man går förbi släpper ner en skramlande tunna som hunden ändå skall våga sig fram till, Ulla kollade lättare upp den läskiga tunnan än Sandy som tyckte att den var skitläskig eftersom jag själv satte handen tokigt så hon satte frambenen upp på den och så rullade den iväg skramlande igen.

Moment 6.
Lämnar hunden hos ena domaren och själv fick jag gå in till ett mörkt rum och gömma mig, det var grejer och saker ivägen samt en prasslande presenning. När jag var på plats färdigt kom de in med hunden och den skulle leta upp mej. Ulla fick jag kalla på två gånger men Sandy hittade själv med lite hjälp av domaren. Sandy var mycket ivrigare än Ulla att komma in och leta upp mej.


Moment 7.
Direkt efter mörka rummet kopplas hunden fast, själv lämnar man hunden och går bakom en knut eller något så hunden inte ser dig. Eftersom man själv inte ser vad som händer så var detta moment värst för mej - mina små gullhönor, skulle de bli skadade nu???
Här testar ena domaren hundens försvar, rädsla eller vad man ska säga genom att med en piska komma och hota hunden, men läser av hunden om de ser att det blir för tufft för dem, kastar piskan och går fram och gosar med hunden. Ulla är den som helt litar på att ingen vill henne något ont och gav ingen reaktion på hotet till en början, Sandy reagerade mycket snabbare så för henne blev det inte lika mycket hot.

Moment 8
Sista momentet är således skott, varken Ulla eller Sandy fick bedömningen ovan vad gäller skott - vilket de också är, men de är inte hysteriskt rädda utan de tacklar skott riktigt bra, de rycker till när skotten kommer (ett skott under gång och ett skott i stillastående) men det är liksom inget mer med det.

Summa summarum vad gäller min egen tanke om detta test, hunden blir pressad med först lätt tryck som sedan övergår till tuffare. Jag är otroligt nöjd över att bägge tjejerna fixade alla moment utan att få något större trauma eller något större obehag för både domare och övrig publik. Tycker båda två skötte sig riktigt bra och det gick enligt förväntningar. Ingen av dem är hårda utan bägge är mjuka tjejer vilket jag också vet. Sandy är lite tuffare mentalt än Ulla vilket också detta test visade. Men allting beror på i mitt tycke hur de tacklade de olika situationerna. I princip är jag glad att de inte visar någon som helst aggression eller försvar samt är de ändå nyfikna och kan tackla det otäcka som dök upp på ett eller annat sätt.

Om lundehunden står så här i deras rasbeskrivning:
Egenskaper / Mentalitet
Rasen har ett alert och vaksamt temperament. Den har lätt till skall och besitter en del självständighet och är därför inte alltid lätt att motivera till exempelvis lydnadsträning. Nya miljöer och människor tvekar den inte att bekanta sig med.


Till dags dato är det ett tiotal lundehundar som är mentaltestade i Finland

Filmsnuttarna:
Ulla kampar
Ulla och farliga spöket
Ulla, halaren och tunnan
Ulla och den hotfulla mannen
Sandy del 1 / mentaltest 
Sandy del 2 / mentaltest 
Sandy del 3 / mentaltest 

Själv tycker jag att Ulla är totalt cool och bryr sig blanka skit i vad som händer och sker, Sandy reagerar lite mer men båda flickorna är lugna under de olika momenten och det är ju vad jag tycker är värt höga poäng för att vara lundehund :)

tisdag 15 oktober 2013

Vilken helg!!!

Har absolut haft trevligaste helgen på mycket länge. En tur upp till Sundsvall och sammanstråla med goda vänner, finns inget trevligare. Som bonus på moset var det goda resultat och vi är mer än nöjda.
På väg upp sammanstrålade jag med Siv Kvarnström, kennel Boromir i Gävle och vi åkte tillsammans med tio hundar totalt upp mot Sundsvall och destination Fläsians camping. En helt vacker plats med sjöutsikt. Lite renoveringsprojekt pågick men det var inte problem.

Lördag SSUK-utställning, domare Esa Ruotsalainen
TIKAR
BIR-valp  Eriksro Charmiga Betty (Arcticridge Talk To The Paw * Eriksro Mysiga Lilla My)
BIR CERT SE.CH Vingheias Indra (Arcticridge Talk To The Paw * Vingheias Silje)
BT-2 Lyrypas Topsy (Lyrypas Buster * Eriksro Magiska Moxy)
BT-3 Eriksro Stojiga Sandy
BT-4 res-Cert Linesvikens Driva
junkl.
EXC.1 Eriksro Bright Boromir (Arcticridge Talk To The Paw * Eriksro Stojiga Sandy)
VG.2 Mad As A Hatter Of Vorkosmia
Unghkl.
EXC.2 Linesvikens Bera
Ökl.tikar
EXC.2 Vingheias Villemo Sagadatter (Eriksro Trevliga Liam * Vingheias Saga)
EXC.3 Reveenka av Vinterskogen (Eriksro Trevliga Liam * Edda Mikkelsdatter av Vinterskogen)
EXC.4 Vingheias Irmelin (Arcticridge Talk To The Paw * Vingheias Silje)
Chkl.
EXC.3 CK Vingheias Saga
EXC.4 Eriksro Mysiga Lilla My (Eriksro Trevliga Luke * Vingheias Silje)
Veteranklass
EXC.1 CK BIM-veteran Eriksro Magiska Moxy
EXC.2 Eriksro Mirakel-Ladyn
VG.3 Lundekloens Vinga
 HANAR
BIM  Heike av Vinterskogen
BH-2 BIR-veteran BIS-3 veteran  Lyrypas Buster
BH-3 CERT Eriksro Sweet Sugar
EXC.2 Morgil´s Apollo Scott

BIR-uppf. kennel Vingheia
2.a HP Kennel Eriksro

En jättetrevlig tillställing med Ida och stjärnglans i pälsen så hon bara strålade fram. Domaren var trevlig och kunnig på rasen och plockade verkligen fram de bästa individerna. Att lilla Charlie föll Mr Ruotsalainen i god jord blev jag lite förvånad över så CERT var ju bara en stor bonus, jag vet ju hans svagheter och han är ingen CK-hund, men det är domaren som bestämmer ;)

Söndagens resultat varierade på SKK-utställningen för domaren Göran Arvidsson där vi inte riktigt förstod vad han var ute efter så det blev en lite ojämn bedömning men vem bryr sig. Han var trevlig med hundarna och det är A och O, humoristisk och skojfrisk, trots allt betalade man ju för hans åsikt och ingen annans :) Även denna dag var trevlig och vi är väldigt nöjda med resultatet. Bra och förklarande kritiker varför han tyckte si och så - sånt gillar jag :)

Ingen valpklass på denna utställning.

BIR CACIB  Vingheias Indra
BT-2 res-Cacib Lyrypas Topsy
BT-3 Vingheias Saga
BT-4 Eriksro Stojiga Sandy
junkl.
EXC.1 Mad As A Hatter Of Vorkosmia
EXC.2 Eriksro Bright Boromir
EXC.3 Scillings Dina
ungh.kl
EXC.1 CK CERT Linesvikens Bera
EXC.2 Linesvikens Driva
ökl
EXC.1 CK res-Cert  Acornways Alert Coconut (Aspheims Bauge * Eriksro Amaze Amalthea)
EXC.2 CK Vingheias Villemo Sagadatter
VG.3 Kung Sunes Skrållan
VG.4 Vingheias Irmelin
chkl
EXC.4  Eriksro Mysiga Lilla My
veterankl.
EXC.1 BIR-veteran  Eriksro Magiska Moxy
HANAR
BIM CERT CACIB Silversound´s Tsingis-Kaani
junkl.
VG.1 Morgils Apollo Scott
VG.2 Eriksro Sweet Sugar
vet.kl
VG.1 Lyrypas Buster


BIR-uppf. kennel Vingheia
2.a HP Kennel Eriksro

Helgens höjdpunkt var lördag kväll och gemensam middag hemma hos Gry Wenche Ormset, i vanlig ordning hade hon fixat en underbar middag som smakade ljuvligt för hungriga magar. Att åter igen få sitta tillsammans med goda vänner var bara tio-i-topp för det är inte ofta det händer. Tack alla för allt och vi ses igen.
Massor med grattisar till GunnTove Ormset och hennes Vingheia-gäng som drog storslam denna helg, det var ni väl värda och det är en lycka att kunna se hennes avelsarbete.





 

onsdag 9 oktober 2013

Eriksro Charmiga Betty



När vi var till valputställning i Tavastehus fick alla BIR-valparna gå till en fotograf och bli fotade. Han var helt suverän på att fota valpar och hade enormt tålamod. Medans jag stod i kön med Ragnar o Betty för att vänta på vår tur tittade jag på när han fotade 4 shar-pei valpar. Inte det lättaste precis men de lyckades riktigt bra, skulle vara roligt att se de bilderna. Denna bild på Betty damp ner i mailboxen åt mej så nu väntar jag bara på att bilden på Ragnar också ska komma, tar väl nog ett tag ännu då Betty är grupp 5 och Ragnar grupp 9.

Måste nog säga att denna bild på Betty är riktigt bra, trots att den visar bra hennes svagheter, men är det bara det som är hennes svaghet är hon en riktig pang-brutta. Det är riktigt roligt att ta med henne på våra resor och hon har kommit väl in i flocken när hon kommer på besök.

onsdag 2 oktober 2013

Eriksro Modiga Akilles

Över FB fick jag en hälsning från Eriksro Modiga Akilles som numera kallas Aimo, han hälsar att han har det bra hemma hos Jaana och att de andra pojkarna är snälla, sen har han blivit boss över tv-fjärrkontrollen så det är han som styr zappandet :)

Sweet kullen 1 år


Idag är det ett år sedan Sweet-kullen föddes som bestod av 3 härliga killar:
Eriksro Sweet Island (Åland) som flyttade till Värnamo (Kennel Hammarhöjden)
Eriksro Sweet Surrender (Hasse) som flyttade till Göteborg (Anna Saltzman)
Eriksro Sweet Sugar (Charlie) som stannade kvar i kenneln.

För inte så länge sedan fick jag det tråkiga budskapet att Hasse inte finns kvar hos oss, han hade råkat ut för en trafikolycka och dött omgående. Det är så fruktansvärt när sådant händer, det finns inte ord och en mer ansvarsfull person än Anna finns nog inte. Hon hade honom endast lös på sådana ställen där det inte var trafik, Hasse var hennes allt. Att inte kunna vara där hos sin valpköpare när sånt händer och krama om pga avstånd känns tungt.

För ett år sedan blev också Saxo sämre så det känns på sätt och vis lite extra tungt idag, och när det väl kommer till slutet av december hoppas jag kunna få åka hemifrån och bara glömma hemskheterna och det fasansfulla beslutet jag var tvungen att ta. Jag är glad som trots allt har Charlie kvar för han är sin pappa upp i dagen på många sätt även om han aldrig kommer att lyckas på samma sätt i showringen pga sina alldeles för korta tår, men allt annat är bara pappa-Saxo.