Idag har vi varit på ÅBSK:s årliga inofficialla utställning, en jättebra chans att låta unga hundar bekanta sig med utställningsmiljön. Dock färre hundar än vanligt anmälda men som vanligt hundar i hög kvalité.
Vi är riktigt nöjda och domaren tyckte om Charlie och tyckte han var lovande, själv är jag extremt kritisk och jag trodde ju inte han ens skulle få HP med vad jag ser för fel på honom, men HP fick han och därmed BIR-valp. Han var dessvärre den enda lundehunden anmäld.
Smiley var anmäld i veteranklass, hon gick inte vidare pga att hon ännu är i för högt hull och fortfarande grinig på bordet så nu får jag se om jag ställer henne på lördag – det var lite generalrepetition det här. Det gick bättre än väntat på bordet, men jag är inte nöjd, misstänker att hon har ont någonstans och nu blir det fysioterapi för henne.
I övrigt är jag otroligt imponerad över Charlies beteende i ringen och framför allt på bordet. Han travade som värsta travarhästen och stod lugnt och fint på bordet som om han aldrig gjort annat i hela sitt liv – för att vara ärlig har han inte stått på bord tidigare mer än på ringträningen med Ålands Vinthundsklubb och det var lite läskigt med stora vinthundar brevid.
I BIS-finalen var det endast fyra valpar så en fjärde placering var vad jag väntade mej, men dit placerades en dvärgschnautzer, på tredje en perrovalp och sen blev de att fundera mellan Charlie och Stabyhounden Dundra som ägs och är uppfödd av min gode vän Erica. Hörde lite ringside hur folk hoppades att lundehunden skulle vinna men vi kom på en hedersvärd BIS-2:a plats och Stabyn knep således BIS-1:a placeringen bland valpar – en skitsnygg Stabyhound dessutom!
