Nu vet jag inte riktigt var jag ska börja för det har hänt massor, fina utställningsresultat och jag blir bara stoltare och stoltare över min uppfödning. Känns bra att kunna studera resultat och inse att ja där bakom finns antingen mina egna uppfödda individer eller mina importer eller så är de rent av riktigt nära släkt.
Det har varit rätt turbulent också i samband med valpfödsel. Nadya valpade ute på Kumlinge lördagen den 27.7 mellan 9:30-10:30 och det gick riktigt bra förutom att en valp var ohyggligt liten så den sa jag med en gång att den kommer inte att överleva, mycket riktigt dag 2 gick hon ner till 59 gram och dog senare mot kvällen. Känslomässigt känns det inte så mycket mer än "jättetråkigt" men detta är naturens lag och man gjorde vad man kunde, lite extra energi lade jag ner då jag såg att hon iaf själv försökte och tiken också engagerade sig i den valpen, men när tiken slutade så förstod jag ganska snabbt att okej nu är det ingen idé längre.
Hela vägen från valpningen hade Nadya mjölk, men natten mellan söndag och måndag var valparna extra pipiga och jag satte dem på vågen och noterade att de hade minskat rejält i vikt, upptäckte att Nadya hade slutat producera mjölk, det bara hade avstannat helt enkelt så den natten blev det att handmata valpar.
Lade ut på facebook en begäran om hjälp och underbara underbara uppfödare på den här holmen, jag kan inte säga annat. Det kom hjälp från både höger och vänster så jag måste säga att vi är ett starkt gäng här som verkligen ställer upp för varandra oavsett vad det gäller.
Gjorde ett litet byte med en mjölkpulverersättnings burk mot att jag kontrollerade upp testiklarna på en hanvalp de var osäkra på - tjänster och gentjänster här :)
Nu är läget lugnt än så länge, Nadya har mjölk men hon får dricka mjölkersättning hur mycket hon vill så att det kommer ordentligt. Hon är duktig och fixar hela moderskapsrollen riktigt bra men så vet jag att bakom henne ligger min egen tik E. Cruella också och SS´s Ella-Cinderella där bägge två var otroliga med sina valpar och tog hand om dem väl.
Hela veckan har rullat på i ett huj, igår var en riktigt rolig dag för då var lilla Tuuli på besök. Det var jätteskoj att träffa dem och se hur hon vuxit. Tuuli är en korsning mellan lundehund och shiba, man ser bra bägge raser i henne, hon har lundehundens försiktiga temperament om man jämför med shiban, lundehundens storlek och kvalité på pälsen men shibans röda färg på något sätt men ändå inte. Huvudet är litet och nätt och där ser jag att Smiley och hon har samma drag i mångt och mycket. I höst blir den kullen 2 år och det är fantastiskt att följa med dem, den starkaste kull jag någonsin haft blev en blandraskull.
