Vila i frid kära Sharon. För mej var du inte bara en uppfödare jag hade samarbete, för mej var du mycket mer... min bästa vän, mentor, den jag kunde lita mest av alla på i hela världen. Våra pratstunder var guld värda då vi inte kunde träffas så ofta.
Min första import Cliffhanger Uncle Sam kom från dig 1999, samma höst kom du och Frank över för att titta till Sammy. I vanlig ordning guidade vi våra gäster runt ön och jag kommer fortfarande ihåg ditt lyckliga ansikte som sken ikapp med solen då du pekade på en ö utanför Notvikstornet och hävdade att det var din - sedan dess har den kallats Sharon's island.
2004 kom du över med Cliffhanger Daniel och åkte hem med Eriksro Fagre Kettil senare samma år åkte jag till Colorado och levererade en valp till Kay, fick vara med på NLAAs första rasspecial. Resväskan borta och det blev shopping by night i Denver.
2005 mötte vi upp i Bodö innan avfärd till Väröy.
2007 under min skilsmässa var du ett stort stöd. På sommaren kom du över och stöttade mig. Jag som bara suckade över mina IKEA stolar hade inte ens skruvat ihop dem, när jag kom hem från jobb var de färdigt ihopskruvade av en lycklig Sharon. Mina bekymmer med sonen den helgen vi åkte till Morokulien var en mörk episod i mitt liv och skulle det inte varit för dig skulle jag aldrig kommit mig till Morokulien, den resan blev ett minne för livet med punktering på väg till Oslo till ditt hotell innan jag styrde färden hemåt igen.
Senare samma höst fick jag erbjudande om Cliffhanger Faust bestämde mig att åka och hämta honom samt stannade en hel vecka - det var i September och ännu en special fick jag vara med om men i San Rafael denna gång, detta var också sista gången jag träffade Frank.
2011 kom du över med Arcticridge Talk To The Paw, en hund som kom mej riktigt nära vi tog dej med till travbanan en solig vinterdag i mars där du igen strålade ikapp med solen och var lyrisk över allt du såg.
2012 övertalades jag att komma till Eukanuba show i Florida, det var sista gången vi träffades och jag såg hur sliten du var av din sjukdom men strålade ändå av glädje och jag blev presenterad för din stora kärlek Dale. Det var fantastiskt att se er tillsammans och du ville ha min välsignelse vilket jag mer än gärna gav.
Mail, chat och Skype trots tidsskillnaden har varit vår kontakt. Du kallade mig alltid för "Dollink" - vad jag kommer att sakna dessa pratstunder. En stor saknad i mitt hjärta men till tröst vet jag att du har inte ont längre av smärtan. Vila i frid kära Sharon.
