Vilken dag det var och vilken triumf. Domare för dagen var Antoinio di Lorentzo, Norge en väldigt trevlig man som undrade varför Bobs inte var champion redan i hans ålder med tanke på hur stilig han var. Att dra långa raderamsan om varför inte skulle ha tagit för lång tid så jag bara log och sa att jag varit lat att ställa honom – vilket delvis var sant, men mer sanning är att jag har väntat på att han skulle vara redo för att ställas.
Bobs tog hem CERT, BIR och FINSKT CHAMPIONAT i går, samtidigt även NORSKT CHAMPIONAT tack vare det norska certet som är vilande tills jag ansöker om det.
Det finns nog ingen som är så glad över ett championat som jag var igår, lilla Bobs, detta hade jag aldrig kunnat föreställt mig med tanke på hur han såg ut och hur han var till sättet när han kom för 3 år sedan. Han har blivit ställd en gång per år för att se hur långt i träningen vi har kommit och denna träning har gett resultat.
Bobs klarar både inomhus- och utomhus utställningar i dagsläget. Alla som träffade Bobs för tre år sedan vet vad jag pratar om och hur mycket jag har kämpat. Igår fick jag lön för mödan och det var glädjetårar som kom.
Han lägger sig till ro på utställningar, fungerar bra att resa med och är den friskaste och mest mentalt starka lundehund jag vet. Denna gosse släpper jag aldrig ifrån mig och kan nog säga att “endast döden skiljer oss åt”.
